Inlagt av LEJon
Som ett inlägg i dansdebatten hos Danstanten så filurade jag idag lite kring normer på dansgolvet. Hela tråden kan läsas här, medan mitt inlägg löd som följer:
Detta med nobbning har jag sagt mer än tillräckligt om tidigare så där står jag över den här gången. 
Däremot måste jag reflektera lite över det här dubbeldansotyget som du beskriver. Ankan träffar klockrent när hon säger att "Jag håller med om att det är ett mörker det där med fyra låtar i rad, i alla fall då det är en regel istället för ett undantag". Visst händer det lite då coh då att jag dansar två danser i rad med samma tjej, eller ibland rent av tre...eller måhända i specialfall fler än så, men allt annat än EN dans (vilket är väldefinierat och otvetydigt betyder två konsekutiva låtar) är alltid att betrakta som undantag. Detta är en oskriven regel som skapar trygghet i danstillvaron, alla vet precis vad som är kutym.
Problem uppstår tyvärr när det sker en social normglidning och det blir som Bettan skriver att "Eftersom jag tycker om både bugg och fox så blir dett nästan jämt att ta 4 låtar på en gång". Det är ju inget fel i att göra som Bettan när man känner för att dansa både-och med varann, men det finns negativa konsekvenser av en sådan metodik, vilka jag menar avspeglar sig i denna och tidigare diskussioner, och givetvis på dansgolven. Det som sker "nästan jämt" kommer att utvecklas till norm, och då kommer många att tolka avsteg från den *nya normen som något negativt (avvisande). När jag dansade i Gävle noterade jag att det överlag fanns en frågande men ändå påtaglig förväntan om att dansa två danser på raken, och då har det skett en rubbning i det sociala normregelverket, dansetiketten. Även om de som blir "lämnade" efter en dans inte bör "ta illa upp" som Nina skriver så kommer många ändå att göra det eller iaf uppfatta den andra parten som agerande på ett i viss mån avvisande sätt.*
Jag är själv ytterst tveksam till dubbeldansfenomenet som norm då jag anser att det reducerar flexibiliteten samt framförallt att det rubbar den socialt välkomnande balansen, vilken jag tidigare diskuterat när vi behandlat nobbningsämnet (japp, så trillade jag dit likt förbannat). För att kort sammanfatta så menar jag att en dans (=två låtar) av de flesta kan anses vara en tillräckligt kort enhet i tid och rum för att man ska vara villig att ge i stort sett vem som än bjuder upp chansen, dvs att man inte nobbar. Med en normförändring mot 2+2 låtar som det regelmässiga kommer helt klart nobbningsfrekvensen att öka, vilket är vad jag menar med att "rubba den socialt välkomnande balansen".
När jag påpekat min skepsis till "dubbeldansnormen" brukar responsen bli att "även om det är det normala så behöver man ju inte nödvändigtvis dansa två danser i rad och det är ju inte alltid så att alla gör på det viset". Den inställningen är enligt min mening mycket värre än om man seriöst strävade mot en faktisk normförändring, ty det innebär i så fall en reell normutplåning, vilket i sig är förkastligt. Vi har behov av sociala regler (etikett) för att vi ska känna oss bekväma [grundläggande socialpsykologisk "sanning" som jag således inte tänker motivera]. I de kretsar där vi känner oss trygga kan vi givetvis fritt göra avsteg från normen, men det är ändå av vikt att man månar om samförstånd kring vad som är norm. Tanken på att någon tjej skulle kunna ta illa upp när jag tackar för dansen och går tycker jag är olustig, då jag i realiteten kanske svävar strax över markplanet efter en utsökt dans och redan börjat längta efter nästa dans med just henne. Olika uppfattningar om dansetiketten kan vid första danstillfället göra att man misstolkar varann, och de första intrycken tenderar att bestå.
Det var mina två ören...eh...5 spänn i bidrag till den här frågan. Jag tenderar att bli långdragen och djuplodande, men det innebär inte att jag för den skull tar den aktuella frågan superallvarligt. Däremot är det intressant att vända och vrida på sina funderingar och skaffa en ny preliminär uppfattning i olika mänskliga frågor!
Kommentarer
LEJon replied on Permanent länk
Uppföljning
Nedan följer ett utdrag ur ett av mig författat inlägg i relaterad tråd om detta med dubbeldansnormen. Jag skrev detta som respons till Svenjo som numera definitivt håller sig till "en dans i taget":
Det låter som en bra och uppenbarligen nödvändig åtgärd som du vidtagit Svenjo. Jag är personligen (som myntare av begreppet "dubbeldansotyget") övertygad om att det uteslutande är destruktivt för socialdansen med en utveckling mot att två på varandra följande danser blir norm. Som vi ser från diskussionen här så finns det många förhållningssätt inför bugg vs fox, vissa dansar uteslutande det ena eller det andra, och bara för att man fungerar bra tillsammans i en fox behöver inte det betyda att man dessutom trivs med att bugga tillsammans. Socialt sett är det alltid något positivt med att bli uppbjuden (det är bekräftande), men något negativt att bli nobbad. Således är det fördelaktigt med en norm som gynnar det första och minskar det senare, och det är uppenbart att en ökad nobbningstendens följer i kölvattnet av dubbeldansfenomenet. De argument som jag hört framföras till varför man förespråkar att dansa dubbla danser tycks för mig väldigt ihåliga och måttligt insiktsfulla (varken socialt eller logiskt genomtänkta). Resonemang av typen "när jag väl hittat någon att dansa med vill jag gärna få dansa en längre stund innan jag behöver ge mig ut på jakt igen" missar det logiska faktum att antalet potentiella danspartners i en lokal inte ökar genom att dubblera danserna. Tvärtom minskar i realiteten mängden tillgängliga potentiella danspartners att bjuda upp och den sociala tyngden av uppbjudningsmomentet blir större ju längre "enheter" som danskvällen delas upp i ("jag nobbar honom för annars måste jag ju dansa hela fyra låtar med honom och tänk om han är ett stolpskott"). För att undvika missförstånd så vill jag understryka att jag inte på något sätt vill ta ifrån någon rätten att dansa två danser i rad med varann om man känner för det, det är ju upp till var och en. Vad det hela handlar om är återigen vilket som skall anses utgöra norm. Till skillnad från Svenjo så har jag (som ännu inte dansat söder om Gävle) aldrig sett mig tvungen att konsekvent undvika att ta en extra dans med någon för att därigenom markera en egen norm. Det händer att jag dansar två på varandra följande danser med samma tjej, exempelvis i tidiga skeden av en danskväll när det är glest med folk i danslokalen och man kanske rent av är ensamma på golvet (själv anländer jag ju i stort sett regelmässigt 5 minuter före utsatt starttid för att vara redo när bandet räknar in). Här uppe i norr har jag dock aldrig sett det som ett problem att ibland ta två danser i rad, för det finns inte någon förväntan om detta, normen är en dans och allt annat är ett undantag. Skulle jag börja känna av en normgrundad förväntan om att dansa två danser i rad så vore min omedelbara åtgärd att göra som Svenjo, dvs regelmässigt dansa endast en dans i taget.