Ja det var också en intressant danskväll, lite kalkonkänsla tyckte jag. Redan innan så var jag väldigt frågande till varför man ordnar en 6-timmarsdans på detta sätt med tre band varav ett är Barbados. För det första så anser jag att tre band är överkurs för en 6-timmars, då räcker det gott och väl med två, man kan inte dansa mer än nonstop. För det andra så är Barbados så pass kostsamma och drar i stor utsträckning sin egen publik, så jag kan inte förstå tanken bakom att ha dem som del i en sån här helkväll.
Som en inte helt otippad konsekvens av ovanstående så väntade en spännande överraskning när man skulle lösa in sig, nämligen det näst intill astronomiskt höga entrépriset, 220 riksdaler. Naturligtvis hade de inte ens satt upp någon skylt utan jag hivade fram två hundringar varpå tanten i luckan säger "jag vill ha en tjuga till", till vilket jag svarar "det var det grönjävligaste, har ni inga hämningar på detta ställe". Här överträffade Folkan alla mina negativa fördomar om detta dansställe, de har ju ingen som helst koll på världsrankingen. Det är lätt att göra några enkla jämförelser med tex dansmaran i Ö-vik där 8 timmars dans till tre band kostar 160:-, eller till exempel de 6 timmar nonstop som Hanssons Loge bjöd på som säsongsfinal för 130:-. Naturligtvis måste man försöka få arrangemangen att gå ihop, men man ska som arrangör inse när man inte har ett prisvärt arrangemang att bjuda på. Snikna och otaktiska arrangörer är alltid förlorare i längden. På Folkan har man ju dessutom som bekant en tradition med höga priser även på fikat, man verkar inte inse vikten av att skapa trivsel hos publiken. Måhända är det så att Folkan framförallt vänder sig till den alkoholkonsumerande "krogdanspubliken", och i så fall kanske deras strategier är väl genomtänkta.
Nåja, efter ovanstående totalsågning av arrangemanget som sådant så ska det väl sägas några ord om orkestrarnas prestationer. Jannez och Perikles är ju något av det proffsigaste som står att finna i orkesterväg, och båda presterade kanonspelningar denna kväll. Vilka som var "bäst" är en smaksak, båda har sina styrkor och svagheter, men Perikles toppar för min del tack vara sina många roliga låtval, ofta med Göran på sång i de högre registren. Barbados var däremot en stor besvikelse. De spelade högt och skränigt och låtvalet var huvudsakligen mycket trist. På slutet bjöd de dock en del roliga låtar, bland annat ett bra medley, men helhetsintrycket blev inget vidare.
Publiken denna kväll blev inte så stor som man kunnat bäva för, det var klart dansbart på golvet. Dock märktes det tydligt att det var en väldigt blandad publik, både med avseende på ålder, dansrutin och promillehalt, stökigt alltså. Tjejöverskottet var rätt påtagligt, som kille kände man sig som en smitare om man försökte vila en dans. Jag dansade hela tiden fram till ettsnåret, men sen började jag känna mig alltmer sliten och stod över ett par danser, sex timmars dans utan fika fungerar helt enkelt inte något vidare, dags att lära sig det kanske.
Jag körde själv från Optand, ankom "sent", dvs ca 20:05.