Dansdagbok 2012-11-25: Bringåsen, Bygdegården

Denna söndag väntade ett lite annorlunda dansäventyr då jag för första gången avsåg att besöka dansanrika Bringåsens Bygdegård för att, också för första gången, dansa till Hammerdalsbandet Mariaz. Danserna i Bringåsen har i höst återuppstått under ledning av Janne Hansson, ett spännande initiativ som tar vid 19 år efter att de legendariska Bringåsendanserna upphörde 1993. Med mig denna kväll hade jag Cecilias goda sällskap, trevligt och en garanti för bra dans.

Bygdegården visade sig bjuda en trivsam och fin lokal med bra golv, samt ett varmt bemötande och engagerat arrangemang. Någon rekordpublik blev det inte denna afton, men väl en dansentusiastisk sådan.

Om bandet kan det sägas både bu och bä, vissa låtar lät riktigt skapligt, annat fallerade rejält. Inledningsvis reagerade jag på avsaknaden av trummis, han tycktes gömma sig i någon dator. Vissa stunder var de tre på scen, ibland fem. Gammeldansen sköttes väl, men de inledde alla låtar utan förspel, pang på rödbetan bara men det kanske är så det går till i Bringåsen, inget tjafs. Repertoaren innehöll 80% honky-tonk, eller om det ska kallas country, oavsett vilket så var det inte direkt det roligaste att dansa till. Trummor och bas ur maskin säkrade en enformighet som inte lämnade mycket till fantasin. Visst gick det att dansa till, men kul var det inte.

I paus handlade vi fika i fiket, tur för oss att trycket inte var så stort för annars hade vi nog fått vänta då försäljningen var rätt slö. Stutarna (1/4-kaka) med ost eller kalvsylta var jättegoda, likaså smakade bullen ljuvligt. Cecilia köpte en negerboll, verkligen modell mindre och inte direkt valuta för pengarna. Allvarligaste anmärkningen ges dock för att Trocadero saknades, ett rejält minus för fiket. Miljön var annars trivsamt ordnad med såväl dukar som ljus och dekorationer på varje bord i det mysiga fiket. Vid utgången mot dansbanan fanns även ett fint ordnad vattenhål med hyllor och märkpennor för muggar, föredömligt.

Jag dansade inte infernaliskt den här kvällen, men fick mig ändå en hel del bra dans till livs. Ett bestämt val jag gjorde var att dansa gnussfritt, detta som ett led i min ambition att försöka återfinna den sanna dansen i mig. Vi hade lagom småtrevligt, men nästa gång vi åker ska vi se till att locka med oss fler dansvänner för att efter bästa förmåga fylla Bringåsens dansgolv.