Trots vinter och bister kyla drog jag i bästa högsommaranda denna lördag själv till Sundsvall för dans till Shake i samband med dansklubben Altiras jubileum. Under eftermiddagen landade jag hos Anna L. där det så småningom bjöds på utsökt tacogratängmiddag som "uppladdning" inför danskvällen. Middagsgäster var även Emelie G., Anna S. och Meit.
Efter en bastant middag toppad av rikliga mängder glass var dansformen således på topp när jag, Anna och Emelie begav oss till Folkets Park dit vi anlände 21:20, cirka tio minuter före utsatt starttid. En hel del bekanta ansikten dök snart upp och det det blev en flygande start när dansen väl drog igång. Till en början var det rätt glest på golvet då Altiras jubileumsmiddag hade dragit ut på tiden, men snart anslöt även middagsgästerna och golvet blev lagom trivsamt befolkat. Golvet ja, det var inledningsvis väldigt trögt men det gick till sig med tiden.
Shake spelade alldeles strålande, de har en härligt glad attityd och repertoaren känns fräsch. Hur jag än försöker kan jag inte direkt hitta något att anmärka på, proffsigheten har ökat markant och betyget kan inte bli annat än högt. Det enda jag möjligen saknar är utmärkande egenheter, någon påfågelsattiralj.
Publiken var som väntat lite annorlunda än vanligt, i mina ögon då åt det negativa hållet då dansklubbsatmosfären ju inte riktigt tilltalar mig. Av någon anledning kändes det nästan som ett obligatorium att bugga på snabba låtar, och när den känslan uppstår blir jag lätt lite anti. Jag stod således över en del danser, delvis kände jag mig en aning lat men det får man vara ibland. Detta till trots så bjöd kvällen på en mängd riktigt trevliga danser, ja genomgående mycket hög kvalitet dansmässigt såväl som socialt.
Redan under någon av kvällens första danser gjorde jag en intressant observation när jag genom ett fönster bredvid scenen noterade en dörr på husets utsida som tycktes leda från scenen ut i tomma luften. Efter vidare närgranskning visade sig denna första hypotes fullkomligt korrekt och jag fann detta rätt roande, lite roar som bekant barnen. Extra kul fick jag sedan när jag på denna dörrs insida uppe på scenen fick ögonen på en varningsskylt med texten "Nedstörtningsrisk". Helt klart årets varningsskylt, i klass med "Varning för svängande bakdel" som jag hade ofantligt kul åt förra året.
I paus sökte vi febrilt efter fika att köpa, vilket det var ont om. Läsk och annan dryck fanns visserligen, men ingen fast föda. Till slut kom vi över några måttligt färska bullar och vi fick helt enkelt klara oss med det.
Danskvällen tog snabbt slut, men kändes ändå rätt lagom lång och det bristande pausfikat gjorde att varmkorvarna vid hemkomsten till Anna smakade än mer utsökt än i vanliga fall.