Klockan är nu 01:20, jag är ännu dansrusig och det har blivit dags att sammanfatta denna rätt annorlunda danskväll. Egentligen är väl detta det ultimata tillståndet för att skriva dansdagbok, medan man ännu är speedad av dansen och dessutom har alla intryck i färskt minne. Trots att många förutsättningar talade emot så fick jag en riktigt trevlig kväll, men för att inte denna dagbok ska bli alltför kaosartad så försöker jag väl ta det hela från början.
Jag var egentligen inte alls särskilt PÅ denna afton när middagsbestyr och annat avklarats och det började bli dags att göra sig i ordning för dans. Vanligtvis brukar jag se till så att jag är i stort sett helt klar före klockan 20 så att jag i lugn och ro kan avnjuta SSDL, och sedan står jag redo att åka på stört när eftertexterna börjat rulla, då brukar jag i stort sett vara på Furan innan bandet börjat spela. Den här kvällen bestämde jag mig dock för att ta det lugnt, jag hade inga som helst förväntningar och tyckte att jag gott kunde komma lite sent för en gångs skull. Således landade jag på Furan så sent som 21:20, snudd på värdsrekord. 
Inledningsvis var det väldigt lite folk, och publiken dominerades starkt av ett väldigt ungt och kvinnligt klientel. Det strömmade dock till mer människor och i slutändan blev det helt ok, ja riktigt bra med folk utan trängsel.
Barbados kändes i förväg som ett ytterst osäkert kort, deras prestationer de senaste åren har sänkt mina förväntningar till absolut botten och således kunde det hela egentligen inte bli sämre än förväntat. Sammanfattningsvis så gjorde de en väldigt splittrad prestation, på många sätt, men klarar sig dock undan med ett rätt väl godkänt betyg. Låtvalet är delvis riktigt bra, delvis ok, och därutöver spelar de en del låtar som helt klart suger. Personligen åkte jag dock hem med väldigt positiva vibbar, då de sista timmen lade in en högre växel och spelade en mängd rocklåtar, vilket ju är att flörta med mina musikaliska smaklökar. Betyget dras dock ner av en mängd faktorer, såsom en väldigt dålig publikkontakt, en divig och respektlös attityd (de tog paus två gånger, skulle vara 2x15 minuter men blev 2x25, det är att betrakta som förskingring av danstid), samt en slarvighet i förvaltandet av danskvällen (exempelvis så markerade de inte tydligt avgränsningarna mellan danserna, vilket ofta skapade förvirring). Lite extra bonuspoäng drog de dock slutligen in genom att bjuda på extranummer i form av ett potpurri av Ebba-Grön-låtar, helt klart nice avslutning!
Jag hade en alldeles utsökt danskväll, dansade med säkert ett tiotal nya bekantskaper, och detta gav idel positiva utfall. På något märkligt sätt så tycks mindre optimala förutsättningar ofta resultera i roligare danskvällar, något som jag har många flummiga teorier om, men dessa ska jag inte orda om i denna dagbok.
Slutligen, för att knyta an till den flummiga inledningen av kvällens dagbok. Jag blev under kvällen upplyst om att mina dansdagböcker uppskattas, men att jag ibland skriver komplicerat (ja, Du som gav mig kommentaren kan känna dig träffad!). Måhända är det så att jag ibland skriver lite obegripligt när jag flummar alltför hårt, eller medvetet använder kodspråk för att jag tycker det är smått roande. Det är väl dessutom ett oomkullrunkeligt faktum att jag till yttermera visso ibland nyttjar ett tämligen avancerat språk med mindre vanliga ord och språkkonstruktioner (exempelvis "oomkullrunkeligt" eller "till yttermera visso"). Men någon utmaning kan jag väl få bjuda mina läsare på, eller??
Kvällens Felicia-tema blev för övrigt "Tango", med utgångspunkt i Lasse Brandeby! *flummokommentar*