Så var det dags igen att trängas på Matfors Folkets Hus. Omdömet från tidigare besök har kunnat sammanfattas i tre ord; trångt, varmt och kul, i lagom balans. Den här gången kom dock balansen att bli något rubbad och trångt känns som ett alltför svagt adjektiv. Särskilt under de sista danserna före kvällens första paus vid 23:00 så kom stökigheten att nå nya rekordnivåer och då var det inte särskilt förnöjsamt att ta sig runt på golvet. Förutom att dansgolvet i sig är litet så uppstår även stora problem till följd av att det i stort sett helt saknas "kringområden", dvs plats för att gå, stå och allmänt drälla på när man (dom) inte dansar. Själv stod jag över exakt en dans den här kvällen, vilket var mer än tillräckligt.
Publiken i Matfors var som vanligt mångfacetterad med en hel del pubfolk som givetvis i stor grad bidrar till stökigheten. Samtidigt är det alltid gott om riktigt bra dansfolk som helt klart utgör den dominerande delen, och det är alltid lika trist att kvällen är så kort och att man hinner dansa med så pass få. Igår tyckte jag dessutom att det var knepigare än vanligt att få fatt i dem jag ville dansa med. Jag fick hur som helst chansen att än en gång stifta bekantskap med en handfull nya danstjejer, rakt igenom utsökta sådana. Dessutom dök det upp en glad överraskning i form av en tjej från Piteå som jag dansat med många gånger under åren i Luleå och som nu flyttat till Sundsvall, skoj att inte min flytt till Östersund behövt innebära total förlust av alla norrbottensdansfavoriter...=)
Det som känns lite trist en sådan här kväll är att man till följd av trängsel och stök inte lyckas prestera särskilt spännande dansupplevelser. Detta förtar en del av upplevelsen för egen del, men särskilt tänker jag på upplevelsen för de som man får det stora nöjet att tillbringa en dansstund tillsammans med. Man vill ju så gärna skapa magi, och det var förbannat svårt denna kväll. Jag fick några danser som kändes riktigt bra, men det är svårt att hålla engagemanget uppe, och tråkiga dansstilstendenser tenderar för min del att "sätta sig i kroppen" när man under flertalet danser till 100% tvingats ägna sig åt överlevnadsfokuserad dans.
Jag skrev "första paus" ovan och det kräver förstås ett klargörande...
Eftersom det alltid blir så in i norden varmt i den lilla danslokalen på Folkets Hus i Matfors så valde Blender att ta två kortare pauser istället för en. Detta är ett fullt förståeligt val och inget jag har några starka åsikter om (ovanligt va?), men däremot är det helt klart så att två korta pauser rent danskvällsmässigt är betydligt sämre än en lite längre, iaf om man som jag gärna vill inmundiga lite fika under kvällen. Med två pauser så känns det för tidigt att fika i den första, och knappt meningsfullt när man nått fram till den andra. Dessutom så är en kvart väl så kort för att hinna stå i kö, handla fika och avnjuta detsamma. Vidare får man ju då, hur man än väljer att göra, en paus som inte fyller någon egentlig funktion annat än till att drälla runt. Petitesser, javisst, men har man inget mer djuplodande att bry hjärnan med så får man hålla till godo med att hänfalla åt petitessbryderier.
Så återstår att behandla två observationer/reflektioner av arrangörsmässig art, innan det är dags att summera. För det första, redan vid första dansen så fanns det stora mängder smågrus/sand på dansgolvet, särskilt vid ingången. Detta är ett problem som jag av egen erfarenhet vet att man lätt kan avhjälpa genom att förse entréutrymmena med en tillräcklig mängd mjukare och grusabsorberande mattor. Dansgolvet skonas på så sätt från ett onödigt hårt slitage, och vi som dansar slipper skrapa runt i sand och grus. För det andra måste jag helt sonika dra tillbaka mina tidigare ovationer för fikapriserna i Matfors, vilka tidigare låg på en fikastimulerande och berömvärd nivå. Denna gång hade i stort sett samtliga priser höjts med 50%, vilket gör att man inte längre tänker "jag kostar på mig en macka, och förresten så ser ju godbitarna så smarriga ut och kostar inte heller så mycket, så jag tar en sådan oxå". Tillsammans med publiknöjdhetsfaktorn så är det den totala omsättningen som är det viktiga, inte förtjänsten per såld enhet. Jag kan utan tvekan konstatera att de ställen som säljer bra fika till rimliga priser (praktexempel är Byske FP) alltid uppvisar en köpgladare fikapublik som dessutom tycks mycket mer nöjda i största allmänhet, och vad kan man annat bli av att pressa i sig onyttiga och sliskiga godsaker? I längden är attraktiva fikapriser garanterat ett vinnande koncept i dessa sammanhang!
Sammanfattningsvis, en som alltid kul kväll i Matfors. Blender var givetvis strålande även denna kväll, men tyvärr grumlades totalintrycket en del av den påtagliga stökigheten. En petitess till som jag dock måste anmärka på var att damernas/herrarnas hanterades uteslutande auditoriellt utan visuell del, dvs skylten användes inte utan vi fick förlita oss på vad Lasse sa, något som iaf för min del skapade en del osäkerhet. Måhända bör arrangörerna se över skyltknappens placering???
Den här gången frångick jag mina normala vanor att ta en heldag i Sundsvall samt att sedan övernatta där. Nästa besök på Bilte...IKEA får således vänta, men det blir säkert snart nya turer till kustregionen. Istället åkte jag således fram och tillbaka över kvällen, Maria Hallin och Jonas Wiklund åkte med.