Perikles första sommarspelning på Sandviken är alltid den kväll som brukar kännas som den verkliga sommarpremiären. Så kände jag det också detta år, även om kylan lade locket över de allra somrigaste känslorna och kanske även höll en hel del av danspubliken hemma. Det var således förvånansvärt lite folk denna kväll, likaså var andelen alkoholhalta på dansgolvet onormalt hög (rent av påtaglig).
Perikles var som alltid kanon, men det kändes som att något litet saknades, måhända en gnutta mer entusiasm. Betyget blir därför en aning naggat den här gången, men bara ett litet uns naggat. Vi fick dansa till en typisk periklesrepertoar med allt vad det innebär, inklusive flera listaktuella låtar. Förra helgen frågade vi oss vem Perikles egentligen var, vilket jag nu läst på lite om. Den nyfikne kan läsa en kort sammanfattning om den athensiske statsmannen Perikles på svenska Wikipedia.
Som alltid hade jag en kul danskväll och dansade kvällens alla danser, dock var det många dansvänner som var svårfunna eller svårfångade denna kväll, trots att det var så pass glest på golvet. En pikant detalj för kvällen var att jag blev pådansad av en höna, eller, alltså av en kille med en hönamössa på huvudet, eller något liknande. Killen verkade mild sagt väl så dragen så det kan knappast ha varit tuppen...eh...toppen att dansa med honom, iaf inte denna kväll.
Jag hade besök av Yohanna som gjorde sin första visit på Sandviken, ja överhuvudtaget sitt första besök i Östersund. Hennes danstrofé för kvällen var Jannez-Jannes skalp, eller iaf att ha dansat med en riktig dansbandsmusiker. Förutom Yohanna plockade jag även upp Cissi och Eva på väg till dansen, samt levererade desamma till respektive hemadresser efter danskvällens slut. Kvällens dansfika avnjöts i bilen, med hopp om att snart kunna få rulla ut en picknickfilt istället.