I sann LEJon-anda myntades denna kväll ett nytt talesätt, "delad värme - dubbel värme" (dvs "ju hårdare vi kramas desto mindre fryser vi", eller "det borde vara dansplikt ikväll så att alla bidrar till den gemensamma värmen"). Det var med andra ord ingen tryckande hetta som mötte oss på Vårbacken, eller Vinterbacken som Togge valde att kalla det. Men den värme som vädrets makter höll inne med den här kvällen kompenserade vi alla kollektivt genom att dansa oss varma och gemensamt driva kylan och ödsligheten på flykt från den sedan mer än tio år vilande dansbanan i Nedansjö. Utan att enkelt kunna peka på någon enstaka avgörande komponent så kändes det att det här danssmultronstället legat i dvala, men det handlade absolut inte om något långt gånget förfall utan kändes mer som en fråga av lättare kosmetisk art. Lite färg och nya dekorativa kryddor skulle göra underverk, ty de centrala komponenterna fanns det inget större att anmärka på. Golvet var i imponerande gott skick, ypperligt glid och inga kanter eller vågbildningar att tala om. Jag blev fullkomligt lyrisk över det säkert mer än 20 år gamla reklambudskapet som mötte oss intill fiket, "Dela en LORANGA med någon du tycker om", ahhh så vackert, och smakfullt...lika smakfullt som läsken själv. Det är sådant som ger bränsle till mitt engagemang för att bojkotta det slätstrukna, kulturutplånande och fördummande, våga fördöma och vägra dricka produkter från "the CocaCola company"! Tacka vet jag svensk klassisk läsk!
Ojoj, nu svävar jag ut i känslomässig nostalgi och engagemang, åter till ämnet och denna ljuvliga danskväll...
Zlips inledde kvällen spelandes i tjocka tröjor och jackor. Som Melissa uttrycker det i sin blogg; "It was outside of Sundsvall someplace. A cosy summer loge that was so cold that I think my nipples will be hard the next two weeks". Inledningsvis var säkert spelfingrarna lite stela och Melissa hade måhända ett extra huttrande vibrato, men de fick snart upp värmen och bjöd oss på ett hejdlöst framträdande, kanske lite mer ruffigt än vanligt men det passar ju min smak. Extranumret "Call me" kändes klockrent både för Melissa och för de övriga, Krickes gitarr dansar med mina rockgener!!
Jag hade en superkul kväll, bra musik, bra golv och en superb dansant publik bidrog sammantaget till en utomordentlig danskväll och jag dansade kvällens alla danser med en lagom blandning nya, gamla, likväl som nygamla dansbekantskaper.
Arrangörerna Tina och Monica ska ha allt beröm som kan uppbringas, de har gjort ett utomordentligt arbete och vi hoppas alla på att det blir fler danskvällar i deras regi, både på Vårbacken och annorstädes. En liten reflektion som jag inte kan undvika att göra en sådan här kväll är hur tragiskt det är med regelverk såsom de som kräver att man med nödvändighet skall behöva ha ordningsvakter vid dansarrangemang, snacka om destruktiv byråkrati som bara innebär omkostnader utan att egentligen ge något som helst mervärde till arrangemanget, det kan tvärtom rent av bli den extrakostnad som får en knaper ekonomisk marginal att visa röda siffror. De som känner mig vet att jag hatar byråkrati och detta är ett utsökt exempel på sådant jag föraktar!
Jag körde från Optand, Yohanna som varit på besök åkte med till Vårbacken och liftade efter dansen vidare till Sundsvall med Anna. Pausfikat avnjöts i bilen där Emelie, Anna och Emili gjorde mig och Yohanna sällskap. Anna hade bakat sockerkaka som visade sig vara av den kladdigare sorten, dvs helt i min smak! MUMS! På vägen hem fick jag sällskap av Emelie som jag skjutsade hem till Ånge, nattkörningen gick sedan bra men krävde en bensträckare/syreladdning när jag passerat Gällö.