Premiär på Aspåsnäset innebär den absoluta upptakten för de riktiga logdansernas, och i år inträffade denna på Kristi Himmelsfärdsdag, vilket är en danskväll som kommit att bli tradition på "Näset". Denna helgdagskväll hade det dukats upp med det bästa som för stunden kan erbjudas i orkesterväg, Zlips och Blender, vilka tillsammans bjöd på en hejdundrande musikalisk dansupplevelse.
Men för att börja från början. Efter att ha varit förkyld hela veckan, sannolikt i sviterna efter lördagens kylslagna danskväll på Vårbacken, kände jag mig ändock tillräckligt kry för att åter ge mig ut i dansens virvlar. Ja ärligt talat skulle det nog krävts en hel del ohälsa för att hålla mig hemma denna kväll. Jag, Yohanna och Maria H. anlände på standardtid 20:55 och kunde, medan vi tog min vanliga "P-ruta" i besittning, notera att det redan var många bilar på plats. När vi närmade oss logen fann vi en påtaglig folksamling utanför som väntade på att biljettluckan skulle öppna, något som skedde bara ett par minuter innan första taktslaget. Man ska inte behöva stå i kö om man kommer så pass tidigt, slarvigt att öppna så sent...SKÄRPNING TACK! Nåja, väl inne så dansades de två första danserna med jacka på, sedan hade både den inre och yttre värmen stigit tillräckligt för att kunna cabba ner klädseln och köra på som vanligt. Jag hade en lite orealistisk ambition att försöka ta det lugnt och vila varannan eller var tredje dans, men den ambitionen föll förstås snabbt platt till marken. Förvisso lyckades jag stå över en dans under kvällen, förutom den halvtimmespaus vi gemensamt tog mellan 23:15 och 23:45, men insikten var uppenbar att för mig fungerar det inte att vila på dans, iaf inte på Aspåsnäset.
Som vanligt och som väntat blev det mycket folk denna kväll, ca 650 personer med en väldigt blandad sammansättning. Utöver de inlösta återfanns en rätt stor skara nöjeslystna ute på parkeringen där det var ett påtagligt liv hela kvällen, trevligt med allt liv men skönt för oss som var inne att inte alla dessa löste in sig...*ler* Det blev givetvis bökigt och trångt en stund under kvällens mitt, men på det stora hela var det mestadels fullt dansbart. Med så många människor i danslokalen var det som så många gånger förr i stort sett omöjligt att få fatt på specifika personer, men det gör ju danskvällen så mycket mindre förutsägbar och således mer spännande. Kvällens uppbjudningsreplik, "NU BANNE MEJ!", åtföljt av ett mycket fast grepp om min högra arm.
Båda banden spelade som alltid strålande och bytte av varann utan något strul i någon form, damerna och herrarnas sköttes galant hela kvällen. Den enda invändning jag har, vilken nu återkommit vid flera i tiden närliggande tillfällen, gäller ljudnivån som precis som i Nälden för två veckor sedan kom att trissas upp under kvällen. Jag påpekade för Togge att det var för högt, varefter jag anade en smärre sänkning, men nivåerna var trots det fortsatt väl så höga under återstoden av kvällen.
Vi tog oss som sagt en paus vid 23:15 då vi avnjöt medtagna mackor och bullar i bilen. Jag var positivt överraskad över att jag faktiskt orkade med att dansa i stort sett hela kvällen, men min röst havererade mer och mer allteftersom kvällen led och det kändes förstås lite frustrerande. Måhända innebar dock detta en lättnad för de danstjejer som för ovanlighetens skull därmed undslapp min vanliga samtalssvada på dansgolvet, vad vet jag.