Premiärer och traditionella danstillfällen duggar nu tätt, och denna kväll var det så dags för Jannez att som vanligt inleda danssommaren på Hanssons Loge i Långsele. Det mesta var sig likt vid ankomsten till Hanssons, undantaget då att Abbe inte längre är den drivande eldsjälen på bygget (vilket oroar oss i danspubliken då vi vet hur viktigt det är med kompetenta arrangörer). Något annat som måste nämnas som en allvarlig negativ aspekt är dansprogrammet för sommaren, vilket i mina ögon bjuder endast 4-5 tänkbara danstillfällen. Premiär och final är klockrena och identiska som tidigare år, men däremellan är det mestadels tragik som tycks gälla på orkesterfronten (undantaget några få tillfällen).
Jannez lämnade som vanligt inte mycket mer att önska, det mesta var sig likt från kvällen innan men vissa smärre justeringar av repertoaren hade ändock gjorts. När jag noterade att sista dansen inleddes med "Chicagomedley" blev jag lite orolig för att "25 Minutes" möjligen fått ge vika för "Shining Rose", men dansgudarna (Jannez) hörde mina tysta böner och välsignade mig åter en gång genom att avsluta med min "favoritsista"!
Publikmässigt kan denna kväll sammanfattas som "lagom väl tilltagen, väl blandad, helt ok". Konkurrerande dansarrangemang (Ö-vik respektive Hudiksvall) decimerade sannolikt den yngre danspubliken från kuststäderna, men här fanns ändå gott om bra dansfolk från alla de håll och jag dansade kvällens samtliga danser inklusive gammeldans och extranummer. En kanonkväll! Jag fick det stora nöjet att ta en svängom med flera nya dansbekanta, däribland Katta som jag tidigare bara "träffat" i dansbloggvärlden, samt några sedan tidigare anonyma lejondansbesökare. Det är trevligt att knyta samman den virtuella världen med lite verkliga personer, ni som besöker min sida men som ännu inte gjort mig den äran på ett dansgolv ska alla veta att jag faktiskt är helt ofarlig att bjuda upp! 
Jag och Yohanna hade åkt från Optand (via mellanlandning på Selsålandet för att lämna av släpvagn och diverse prylar) och i Krångede plockade vi upp Jan-Ove. Fika avnjöts i bilen där även Örjan gjorde oss sällskap. Yohanna stannade i Långsele efter dansen för att dagen efter återvända till Sundsvall, så på hemvägen blev vi således endast två i bilen, ja sista biten från Krångede till Boberg fick jag då givetvis hålla mig själv vaken.