Vilken danshelg, för andra kvällen i rad hade jag nöjet att få åka till dans och slapp således köra, det händer inte överdrivet ofta. Den här kvällen var det Vanja som bjöd på skjuts och förutom undertecknad var även Roger med, samt att vi inne i Östersund plockade upp Emelie som under dagen hade hört av sig till mig och efterfrågat skjuts. Vi anlände med lagom god marginal för att hinna passera biljettkassa och entré precis till första dansen, vilken ackompanjerades av Mickeys orkester.
Publiken droppade sakta in och framåt 23-snåret hade det blivit skapligt med folk, men totalt sett kan man inte säga annat än att det blev förvånansvärt glest på logen, en stark kontrast till förra veckans fullsatta dansgolv. Enligt damerna i bilen var det dessutom något så ovanligt som överskott på herrar den här kvällen, något som jag inte direkt märkte av men jag kan nog instämma i att det vanligtvis så påtagliga damöverskottet faktiskt lyste med sin frånvaro. En pikant detalj att notera från kvällen var den intensiva regn- och hagelskur som drabbade "Näset" efter midnatt, aldrig förr har jag varit med om att dansmusiken nästan helt dränkts (ljudstyrkemässigt alltså) av ett regnoväder, men så var faktiskt fallet när nederbörden smattrade som värst mot logens plåttak.
Mickeys ("Mia och hennes lakejer") var som de brukat vara under senare år, ingen makaber upplevelse men de levererade heller inte några större dansorgasmiska tongångar. De spelade skitsnabba låtar, blandat med snabba och möjligen halvsnabba låtar, medan riktigt mysiga låtar lyste med sin frånvaro i stort sett kvällen igenom fram till sista dansen. Utbudet var helt klart varierat, en del riktigt kul men mycket kändes urvattnat. Totalt sett är dock intrycket snäppet över nivån för godkänt, och betyget blir således en stark trea.
Shake har sedan jag hörde dem senast i början av året hunnit utveckla repertoaren ytterliggare och lagt in den där sista avgörande växeln som får mig att segla på små moln på dansgolvet. Med tiden kommer jag säkert att hitta smådetaljer att kommentera på, men just nu har jag inga invändningar överhuvudtaget, de var bara helt strålande. De bjöd på så många härliga låtar att jag egentligen inte borde nämna någon, men två nummer föll mig särskilt i smaken och dessa måste jag därför ge en extra eloge för. Först och främst så spelade de "Bara låt mig vakna", denna underbara första klassens myslåt av Boogart-Peter som verkligen förtjänar att få bidra till dansgolvsslitage även i Boogarts frånvaro, applåder och visslingar till Shake för att de vågat bryta isen och ta in den i repertoaren. Den andra låt som föll mig extra mycket i smaken var den softa tolkningen av "Livin´ on a prayer" (BonJovi), klockren flört med ett BJ-fan som mig!
Bortsett från den paus som jag tog under den sista halvtimmen före midnatt, då jag surrade en stund med Shake samt avnjöt härligt "Näset-fika" i sällskap med bland andra Maria N., så dansade jag kvällens alla danser och hade riktigt trevligt. Det är alltid roligt när man faktiskt kan röra sig obehindrat på dansgolvet, samt att inte alla tycks försvinna i en ändlös mängd av människor.