Folkets Park i Matfors återuppstod denna kväll som ett levande dansställe, och det med en trippelnonstop av högsta kvalitet. Tyvärr användes av någon inte helt säker anledning den mindre av danslokalerna med sämre vädringsmöjligheter, vilket gjorde att det blev både varmt och trångt inne på dansgolvet. Det ryktades att scenen i den större lokalen var för liten för tre band, liksom att dansbanan härbärgerade en mängd möbler, oavsett vilket skälet var så beklagade vi nog alla att vi inte fick chansen att dansa på den "rätta" banan nu när parken åter slog upp portarna. Hur som helst så fick jag mig iaf en ny röd nål på min danskarta!
Publikklientelet kändes igen från vinterns danser på Folkets Hus i Matfors, dvs det var rätt stökigt och en hel del vingliga och oförutsägbara ekipage drog runt på golvet. Bortsett från dessa störande individer så fanns det dock samtidigt gott om bra dansfolk som tillsammans med ett svårslagbart orkesterutbud skapade goda förutsättningar för en lyckad kväll.
De tre orkestrarna bjöd alla på utsökt musik och jag har inte mycket att tillägga tidigare reflektioner om Zlips och Shake. Svänzons hade jag inte hört på ett bra tag, och det var skoj att åter få höra dem, särskilt då att än en gång få höra dem framföra "Guardian Angel". Egentligen kändes det som att alla tre banden presterade musik som förtjänade toppbetyg, men då vardera bandet endast spelade 2 timmar effektiv tid gör jag som jag brukar vid sådana tillfällen och håller tillbaka lite med betygen. De får således var och en en stark fyra. Vi fick under kvällen höra två versioner av Sjumilakliv (Zlips och Svänzons), vilka båda var godkända men som framförallt gav mig insikten om hur bra den allra bästa dansbandstolkningen av den låten är, vilket enligt mina öron alltså är Jannez version.
Jag var i Matfors tillsammans med Yohanna och vi anlände strax före 19:55. Vid klockan 23 tog vi oss en halvtimmes fikapaus under vilken Anna och Pär gjorde oss sällskap. Utöver det avbrottet stod jag över ytterliggare en dans, jag tappade sugen en aning och behövde få lite andrum. Under en period av kvällen besvärade jag av ryggont, detta gick med tiden över men fick mig lite ur balans. Stökigheten på golvet och avsaknaden av Damernas/Herrarnas bidrog förstås också till att dra ner helhetsintrycket en aning, men på det stora hela hade jag en kul kväll. Rätt slitna och väldigt trötta återvände vi så till fröken Engströms lägenhet där jag snabbt störtade in i drömmarnas värld. Därmed kunde jag således lägga ännu en danshelg till handlingarna.