Denna solstrålande lördag hölls det i Laxsjös vackra och ljuvligt naturskönt belägna kyrka en minnesstund efter Richard Holm. Jannez-kollegorna Jan, Peo och Kjelle hade bjudit in till detta för att alla som delar sorgen efter Richard skulle få en möjlighet att också vara delaktiga i den gemensamma sorgeprocessen. Tillsammans med Yohanna, som anlände med buss till Östersund klockan 14, åkte jag upp till Laxsjö där minnesstunden började klockan 15. Innan vi kom dit var jag lite rädd för att känna mig en aning malplacerad, men det var en obefogad oro och det kändes väldigt bra att vara där denna dag. I kyrkan bjöds på musik, sång och några korta ord av nära vänner. Slutligen fick alla som ville möjlighet att gå fram och tända ett ljus, en chans som jag tror alla tog tillvara. Efter den känslosamma stunden i kyrkan bjöds vi till bygdegården där det hade dukats upp med fika i långa banor. Jag och Yohanna gjorde fikasällskap med Larse och Christine från Shake, samt Per och Maria. Det blev mycket trevligt dansprat, vid vårt bord likväl som det verkade vid de många andra borden i bygdegården där Jannez spelat till dans så många gånger.
Efter att ha sagt hej till våra bordsvänner och likaså utväxlat några ord och kramar med Jan, Peo och Kjelle så rullade vi så mot Selsålandet för en mellanlandning på vägen till Långsele och Hanssons Loge. Klockan hade snurrat på snabbt så vi var mer än tacksamma över att få en inbjudan till middag på residens Engström i Långsele innan dansen. Väl mätta och belåtna anlände vi således till Hanssons Loge strax efter klockan 21, precis i tid till att Zlips räknade in till första dansen.
Det blev som väntat och som vanligt en riktig kanonkväll på Hanssons Loge. Zlips var helt suveräna, jag kan inte säga mer än så, något negativt kan jag inte finna och alla positiva saker har redan sagts. Likaså blev det alldeles lagom mycket folk, gott om plats på det stora dansgolvet men ändå riktigt mycket och överlag bra dansfolk. Visst stör man sig alltid lite på "gubbarna" som långt in i dansen dräller omkring inne på dansgolvet i sin jakt på byte, men detta lär man sig med tiden att i stor grad hantera och i övrigt acceptera och leva med. Jag stod över en dans på hela kvällen, den sista snabba före sista dansen då jag helt enkelt kände mig lite mör och valde att hämta andan och för en gångs skull betrakta dansgolvet från åskådarplats.
Dålig planering och en aningen stressig eftermiddag innebar att vi inte hunnit förbereda något fika att ha med. Å andra sidan så var inte hungern särskilt påtaglig efter att ha sänkt två karrékotletter med potatisgratäng strax före dansen, så en enkel Trocadero fick utgöra pausfika. Efter danskvällens slut styrdes åter kosan mot Selsålandet.