Efter en knapp månads tystnad och sorgearbete var det så denna kväll dags för Jannez nypremiär, och många var det som sökt sig till Furuviken i Hällesjö för att åter få dansa till de härliga grabbarnas musik och samtidigt visa sitt stöd och uppskattning. Jag åkte från Selsålandet, Yohanna var också med och henne hade jag plockat upp i Selsviken då hon åkt buss från Långsele. Vi anlände till Furuviken vid 19:40 och då var det redan många bilar på plats varav ett flertal hade parkerad fullständigt reglementsvidrigt och som grädden på moset hade ett tält slagits upp på MIN parkeringsplats, ytterst respektlöst. *blink* Dansbanan fylldes för ovanlighets skull med folk redan innan första dansen inleddes och efter bara ett par danser började det bli småtrång på golvet.
Kvällen gick sedan i svettens, gemytlighetens och dansfamiljekänslans tecken. Det hade varit en fin dag och det blev likaså en fin kväll. Jag stod över ett par danser för att torka upp och få chans till att andas och dricka lite vatten. Utifrån kunde man knappt se in på dansgolvet trots att alla vädringsluckorna var öppna, ty dessa var fullständigt igentäppta av vilande dansmänniskor, företrädesvis då damer i varierande åldrar. Jag fick chans till dans med många trevliga tjejer, både gamla godbitar och nya bekantskaper. Jag missade dock tyvärr några riktiga favoriter som jag inte lyckades få fatt i, lokalens litenhet till trots.
Jannez gjorde en beundransvärd insats och genomförde denna spelning på ett förträffligt sätt, en särskild eloge måste även utdelas till Jörgen som på ett utomordentligt sätt tog sig an det tunga basansvaret med bara en övningsdag i bagaget. Visst, perfektionen var inte riktigt vad den brukar vara, men det var inget som på något vis störde utan tvärtom kändes det fullt naturligt och på sin plats just denna kväll. På grund av de särskilda omständigheterna avstår jag från att sätta något betyg den här gången, det får komma senare när det nya Jannez hunnit få tid till att bli lite varma i kläderna. Eftersnacket med grabbarna gav hur som helst positiva signaler om att spelglädjen tidvis infunnit sig på ett sätt som de inte riktigt väntat sig, och även om kvällen måste ha varit väldigt märklig för dem så var den säkerligen en mycket viktig milstolpe på vägen framåt mot det nya livet. Richards närvaro var under hela kvällen påtaglig, och det inte bara genom det foto och den röda ros som prydde scenens mitt.
I paus avnjöt vi fika på picknickfilt tillsammans med Jonas W. och Nils P., Jonas hade tagit med sig Trocadero, Singoalla och amerikanska muffins, och vi hade fixat mackor. SUPERFIKA!! Efter dansen gick färden åter till Selsålandet.