För första gången på mycket länge var jag den här veckan billös i stan då jag lämnat bilen på Selsålandet för att istället köra MC, jag behövde nämligen lämna in hojen för byte av framdäck under veckan. Då jag hade ett halvt löfte om skjuts till Hällesjö den här onsdagskvällen så hade jag dock inte bekymrat mig så mycket om billösheten, och dessutom tänkte jag att skulle det skita sig med skjuts så fungerar det ju även att åka MC. Det jag inte hade tillåtit mig själv att fundera på var däremot hur jag skulle göra om jag inte fick skjuts som planerat och vädergudarna dessutom skulle råka vara på dåligt humör, och givetvis bjöd eftermiddagen på precis den kombinationen oönskade förutsättningar. Förutom att ha fått besked om att den planerade skjutsen fallit bort så öppnades vid 16-tiden himlens alla portar och regnet öste ner. Från kontoret såg jag hur sjön kring min motorcykel ute på parkeringen blev allt större, och regnet fortsatte i över en och en halv timme. I sista stund innan det definitiva beslutet om att avstyra alla dansplaner hann tas började det dock spricka upp, det slutade droppa från himlen och så sakteliga drog sig det fuktiga tillståndet tillbaka. Även om det såg svart ut runtomkring bestämde jag mig därför för att chansa och 18.50 rullade jag således 87an mot Stugun. Till en början såg allt fint ut, men snart tornade det upp sig och både en och två skurar passerades under de första fem milen. Jag övervägde tidvis att vända, för det är inget nöje (eller särskilt hälsosamt) att senare på natten ikläda sig blöta kläder inför hemresan, men vätan var ändå begränsad så jag bestämde mig för att fortsätta. Det visade sig vara ett korrekt beslut, för därefter sken det upp alltmer och temperaturen steg, kläderna kändes således åter torra när jag anlände till Furuviken vid 19.45 och kvällen fortsatte sedan att vara vacker och torr, iaf utomhus.
Inledningsvis var det väldigt tunt med folk och jag fick till och med stå över de två första danserna i brist på danssällskap. I spridda skurar rullade det dock in bilar, och som så många gånger tidigare så blev det till slut riktigt bra med folk. Det blev förvisso inte som föregående veckor då trängseln varit rentav smärtsam, däremot alldeles lagom och mycket trivsamt, hettan och vätan till följd av det varma och vindstilla vädret var å andra sidan påtaglig inne på dansgolvet trots att där faktiskt fanns en hel del utrymme. Det var i mitt tycke idel kul folk på plats, och även om folkmängden inte var förbluffande stor så kändes det som om jag hade obegränsat med dansmöjligheter och jag hann inte alls med alla.
Expanders var som alltid kanonbra, de är så härliga med sina utmärkande annorlunda personligheter och det är en fröjd både att höra och se dem, jag har således inga särskilda reflektioner att komma med. I paus intog jag medhavt fika i sällskap av bland annat J-O, Malin H., mfl. Efter dansen kom jag i samspråk med Expanders en stund, vi snackade MC och spelningar och vägar och busskörning innan de gick för att få i sig några hamburgare och jag kunde börja rulla hemåt. Hemresan påbörjade alltså rätt sent och körningen tog även den lite längre tid än vanligt då dimman bitvis låg tät, det blev således ingen tidig sänggång och entusiasmen inför att kliva upp var knappast på topp när väckarens fågelkvitter satte igång vid 7-snåret.