"Sensommarpremiär", denna märkliga företeelse som Aspåsnäset kör med sedan några år, detta år i form av nonstop med Date och Mickeys.
Jag körde själv från Selsålandet efter ett sent fattat beslut om att åka trots att jag inte kände någon egentlig lust för att dansa. För en gångs skull åkte jag hemifrån i god tid och trots att jag försökte hålla promenadtempo så anlände jag till "Näset" redan vid 20:40. Eftersom det tycks ha blivit regel att biljettluckan på Aspåsnäset öppnar först 21:00 så fick jag således sitta och slappa en stund medan bilarna började rulla in på parkeringen.
Till en början var det rätt tunt med folk på dansgolvet, men som så många gånger förr tilltog folkmängden under lång tid och till slut blev det riktigt mycket folk, ingen trängsel direkt utan det blev faktiskt alldeles lagom. Date och Mickeys visade sig vara en bra nonstopkombination, Date var superbra när de nu inte fick chansen att "sno tid" och jag formligen njöt av deras härliga repertoar. Mickeys var "som vanligt", helt ok på en nonstop men mer förtjust än så är jag inte. Den största invändningen jag har mot musiken är att det blev alldeles för få lugna danser, särskilt sista timmen. Innan Date skulle sluta strax före 01:30 så frågade de om de skulle köra en snabb eller långsam sista dans, varvid några buggsjuka pundhuvuden skrek högst, SUCK!! Sista halvtimmen valde Mickeys att köra anarkistiskt (även kallat demokratiskt), för detta tilltag erhåller de kvällens tistel!
Personligen hade jag en riktigt kul kväll, vilket jag faktiskt inte hade förväntat mig då jag vid ankomsten kände mig både oengagerad, trött, utan danslust och helt tom på energi. Jag tillhörde dock de som dansade kvällens första dans och vid kvällens mitt insåg jag att jag dansat kontinuerligt utan uppehåll. Jag passade då på att vid ett orkesterbyte snabbt springa ut till bilen för att hämta en PowerKing som jag sedan svepte på vägen tillbaka till dansbanan, och sedan var jag åter i dansens virvlar, missade cirka femton sekunder av första låten i dansen. Således kom jag alltså att dansa kvällens alla danser inklusive extranummer, drygt fem timmar oavbruten dans. Jättekul är ett ord som kort kan sammanfatta kvällen, och först när jag satte mig i bilen började kroppen indikera viss trötthet och smärta, som sig bör efter ett sådant träningspass. Det blev med andra ord en superkväll, men samtidigt en känslomässigt dämpad dansafton där jag hela kvällen hade en skavande känsla inombords, ty kvällen saknade en dimension, en person.
Efter danskvällens slut bar det av åter till Selsålandet, vätskebristen gjorde sig snabbt påmind och 66 cl läsk slank snabbt ner, liksom en ordentlig fika vid hemkomsten.