Det behövdes inte mer än sju arbetsdagar efter avslutad sommarsemester för att inse det uppenbara, nämligen att danssommaren ju faktiskt inte är slut ännu och att tillvaratagande av detta faktum omöjligt kan kombineras med heltidsarbete. Således valde jag att ta ledigt återstoden av denna vecka för att spontant kunna ge mig ut på en liten sensommardansturné med Umeå, Gräsmyr och Långsele som dansmål. Tessan och Örjan var som alltid välkomnande och bjöd mig till att bo hos dem under dessa dagar, och jag anlände till Moliden under onsdagseftermiddagen.
Vid 18-snåret begav jag och Örjan oss från Moliden i SEM 600 och målet för kvällen var Baggböle loge, en anrik dansbana där jag tidigare slitit mina dansskor vid endast ett tillfälle då jag 2002 var på hemresa från Luleå till Östersund. På vägen hämtade vi upp Linda, Stina och Marita inne i Ö-vik, och efter en relativt lugn körning anlände vi så till Baggböle redan vid 19.40-snåret.
Denna andra danskväll med Blender på lika många dagar blev precis som kvällen innan en mycket lyckad tillställning, men för mig tedde sig samtidigt de båda kvällarna väldigt olika. I Umeå är jag ju ännu (peppar-peppar) relativt okänd, så där måste jag vara mer aktiv med att bjuda upp, vilket är trevligt men lite ovant. Hur som helst så kom jag att dansa kvällens alla danser och samtliga var trevliga upplevelser, men erfarenhetsbredden var stor och jag fick dansa med nybörjare likväl som med riktigt välslipade och dansmässigt fulländade dansgudinnor.
Det blev en "blöt" kväll även denna afton då ventilationen i logen är att betrakta som försumbar, lite fler vädringsluckor och några fläktar i taket skulle verkligen inte skada. Under kvällens inledande danser samt vid de första danserna efter paus (då jag bytt t-shirt) kände jag mig hyggligt fräsch, men under övrigt tid var det blöta tillståndet stabilt, tack och lov är de flesta lika fuktdrypande så man slipper känna sig extrem på något sätt.
I paus intog jag tillsammans med samåkningssällskapet några läsk ur den nyfyllda dansbacken och det blev en trivsam pratstund ute vid bilarna. Ett särskilt tack sänder jag till en viss person som peppat mig till att göra denna turné, och som med ord och närvaro gav mig välbehövlig uppmuntran och kraft.
Hemresan gick raskt och fint, alla höll sig vakna, även Örjan som fick lite hjälp med att hålla ögonen öppna, detta i form av diverse distraktioner. Trött men nöjd med kvällen somnade jag så vid 2-tiden i egen stuga och sov sedan en lång och skön natt.