Det senaste året har bjudit på en hel del för mig nya dansplatser och den här kvällen var det dags igen, på Tornvallen i Fyrås av alla ställen. På scen vankades det Jannez orkester, och som grädde på moset hade det annonserats blandad dans (2+1) hela kvällen.
Malin P. var på besök och gjorde mig sällskap till Fyrås, från Östersund följde även Maria H. med. På vägen kom vi att diskutera dansskor och dessas hållbarhet. Den utlösande faktorn till detta diskussionsämne var att jag insett att mina dansskor börjat sjunga på sista versen och jag har således inlett det mödosamma arbetet med att finna ett par värdiga ersättare som kan ta över innan nuvarande skor helt ger upp. Jag hade tidigare kollat upp hur länge mina nuvarande skor varit med, och då konstaterat att de troget burit mig genom dansens virvlar under inte mindre än cirka 240 danskvällar. Vi roade oss då med att reflektera lite över hur mycket det betyder i verklig dans, och utifrån välkänt faktum att jag vanligen dansar samtliga danser de flesta kvällar så innebär det närmare 1000 (TUSEN) timmar aktivt dansande, eller cirka 7000 (SJU TUSEN) danser. Intressant reflektion, inte konstigt att man får en nära relation till sina skor (om inte annat).
Nåja, åter till den aktuella danskvällen i Fyrås. Vi lämnade Östersund vid 20.15, vilket skulle visa sig vara alldeles förträffligt väl planerat då vi anlände 20.57, två minuter senare än vanligt men sista biten tog sin tid då vi inte visste vart vi skulle utan smög fram genom byn i mörkret. Arrangörerna borde ha offrat tio marschaller på väl valda platser utefter vägen från avtaget in till byn, det hade känts mycket mer välkomnande. Hur som helst, väl på plats kunde jag och Maria inta dansgolvet som ett av de första paren i första dansen.
Tornvallen visade sig vara en typisk gammal dansloge där tiden stått still rätt länge vid det här laget, lite skabbigt men också charmigt på sitt sätt. Golvet uppvisade klart varierande egenskaper, glatt på sina håll och väldigt trögt på andra ställen. Lite lutande partier skapade vidare extra överraskningar och utmaningar, men jag har trots allt dansat på betydligt mycket sämre golv. Fiket låg i direkt anslutning till dansgolvet och med fri sikt ut över detta. Priserna i fiket var klart godkända, utbudet inte så stort men fullt ok, stutarna kunde gärna fått varit lite större men bortsett från det var allt helt ok. Den största blundern vad gäller lokalen var dess möblering med bänkar efter båda långsidorna, sådan bråte ska man inte ha inne på dansgolvet, särskilt inte då dansgolvets storlek vida understiger behovet. Ris skall även utdelas för dumheten att köra anarkistisk (även kallat demokratisk) dans, ett otyg som inte borde få förekomma i dessa trakter.
Till en början var det väldigt glest med folk i lokalen, men allteftersom kvällen led strömmade folket till och framåt paus var det riktigt packat, tyvärr i dubbel bemärkelse. Antalet alkoholhalta på dansgolvet var således väldigt stort, vilket givetvis gjorde det knepigt att dansa på topp, något som märktes i såväl foxtrot som gammeldans. Jag dansade dock kvällens alla danser och hade mer än fullt upp, tjejerna tycktes ha det svårare att hålla sig aktiva. Förvånande nog lyckades jag helt undgå negativa dansöverraskningar, tråkigt dock att i trängseln och stöket inte kunna bjuda på fullt så spännande och mysiga danser som jag i vanliga fall iaf tror mig kunna göra.
Jannez var som alltid härliga, de gör sig hemmastadda på stora likväl som på små dansbanor. Att få spela gammalt tycks de verkligen uppskatta och man kan tro en sådan här kväll säkert innebär en spännande variation i dansbandstillvaron. Kvällen fick tyvärr inte krönas med pricken över i, "25 Minutes", då de fått önskemål om att avsluta med "Shining Rose". Jag har överseende med det för den här gången, bara det är ett undantag som inte upprepas alltför ofta.
I paus köpte vi stutar som vi tog med oss till bilen där vi avnjöt dessa tillsammans med Trocadero och av Malin bakade bullar, smaskens!