Så var det dags att lägga danssommaren 2007 till historien ty den kommer aldrig mer tillbaka. Nu öser vi istället på med fulla spjäll in i vinterdanssäsongen 2007/2008 och jag citerar en textrad som jag fastnat för under den gångna veckan; "tire tracks and broken hearts, that's all we're leaving behind, it doesn't matter what we're losin', it only matters what we're going to find". Det är en välsignelse med de växlande årstiderna och säsongerna, just den här kvällen kändes det åter fräscht och kul att ta steget in i på folkans golv, hösten är härlig då den bjuder möjligheter till ett nytt liv på alla fronter, dansen inberäknat!
Den här kvällen kan kort beskrivas som en typisk Folkankväll, rätt lagom mycket folk på det stora dansgolvet och överlag en riktigt bra danspublik. Jag dansade alla danser utom en då jag valde att torka svetten ur pannan och fylla på vätskereserverna. På hela kvällen lyckades jag tyvärr bara dansa med EN sedan tidigare obekant tjej, men där fanns ju så många gamla bekanta som antingen var snabba att bjuda upp eller som uppenbarade sig så lägligt att jag inte kunde låta bli att bjuda upp dem. Genomgående blev det iaf härliga danser och jag är särskilt tacksam för de danser jag fick med några gamla favoriter som jag nu inte dansat med på ett tag och som duktigt kom och sög tag i mig under kvällen.
Zlips spelade som alltid strålande, det känns numera nästan alltid fräscht när Zlips spelar, de justerar repertoar i lagom omfattning så att det upplevs nytt utan att man behöver sörja förlusten av alltför många favoritlåtar. Bra balans och ypperlig kvalitet, vad mer kan man önska. Melissa hade ryggont den här kvällen och satt tidvis, det märktes på henne att värken sög mycket energi men hon lyckades ändå bjuda på sin starka och förtrollande stämma på det där sättet som gör att man häpnar, varje gång.
I paus gjorde jag och Vanja fikasällskap uppe på "fly-tech" och avnjöt Trocadero, macka och biskvi. Den sistnämnda hade gärna fått vara aningen kallare för kladdigheten var väl så påtaglig (ja även jag kan vara av den åsikten), men god var den dock. Den här kvällen körde jag själv från och till Optand, effektivt och bekymmersfritt. Under dagen hade jag lagat mina nuvarande dansskor och använt ett lim som skulle torka i minst 48 timmar, så därför hade jag ur mina gömmor letat fram mina gamla skor av exakt samma modell. De visade sig vara slitna och dessutom rätt hårda efter att ha legat i en garderob sedan 2003, men skicket var inte så dåligt som jag trodde så de fick absolut duga för kvällen, det kändes i fötterna att jag inte hade mina rätta skor men det var samtidigt trevligt att få återstifta bekantskapen med de gamla trotjänarna.