Efter tre helger utan dans var det så dags för min personliga nypremiär på dansgolvet. Onsdagen 3/10 laseropererade jag nämligen mina ögon för att ta bort närsyntheten och därmed missade jag bland annat trippelbandsdansgalan på Folkan den 5/10. Eftersom ögonen ännu inte återhämtat sig fullt ut utan fortfarande röner en del besvär så var det med lågt ställda förväntningar som jag ändock med tillförsikt sett fram emot denna kväll.
Jag blev upplockad hemma i Optand av Vanja och hennes mamma och vi anlände till Folkan redan vid 19-tiden då vi denna kväll först skulle delta i 50+50-årsfirandet av Göran och Mats. Efter en trevlig festivitet med roliga människor och god mat i rikliga mängder var det så dags att äntra dansgolvet vid 21-snåret. Golvet var som vanligt välvallat och glatt och den lätt ringrostige Jonsson fann sig snart väl tillrätta i den allra mest hemtama av miljöer.
Blender var i riktig kanonform denna kväll och det var verkligen jättekul att dansa till dem igen. Redan under första dansen noterade jag att det var något i ljudbilden som var annorlunda, varpå jag rätt snabbt noterade att Lasse spelade på ett nytt eller mest troligt ett nygammalt trumset och det var avsaknaden av gummicymbalernas dova kluckande som jag hade noterat. Även om det måhända inte gör någon egentlig skillnad för ljudet som går ut ur högtalarna så tyckte iaf jag att det var gott att höra riktiga cymballjud från scenen igen.
Inledningsvis under kvällen så upplevde jag att mina ögon fungerade riktigt bra och jag led inte av någon större grumlighet i synskärpan. Efter en timmes dansande så började dock synen bli grumlig och ögonen skavde, troligen till följd av bidrag från både hög luftfuktighet, svett och rökmaskinernas dimridåer. Jag tog således därefter regelbundna raster då jag tillförde ögondroppar samt satt och blundade för att åstadkomma optimal "smörjning". Under paus var jag likaså måttligt social då jag tillbringade den med huvudsakligen stängda ögon, men jag kunde tack vare dessa åtgärder fortsätta dansa under nästan hela kvällen, om än att det var många danser som jag stod över så att jag totalt sett gissningsvis dansade cirka hälften av kvällens danser. Sista timmen började jag få påtaglig värk i ögonen så det blev inte dansat särskilt mycket, men det var trevligt bara att vara på plats och insupa dansatmosfären.
Efter dansen intog jag med slutna ögon baksätet och åkte med i Marlenes bil hem till Vanja, det vill säga till Åsarna.