Förra året debuterade jag på Näldens dansgala och mitt intryck av den kvällen var övervägande positivt, något som gjorde att jag förärade även årets upplaga med ett besök. Jag kan redan nu konstatera att mitt helhetsintryck från den här kvällen kom att bli betydligt mindre positivt än förra året, och orsakerna därtill kan säkert vara många. För det första så hade jag förra året riktigt låga förväntningar då jag ju hört mycket om näldengalan, och det jag hört hade inte gett mig några särskilt positiva vibbar. Således hade jag räknat med det allra värsta och kunde nästan inte bli annat än positivt överraskad. Då jag nu hade positiva minnen från förra året så var mina förväntningar givetvis att få lika roligt i år, och det är ju uppenbarligen ett klart mer krävande utgångsläge. Förutom förväntningarna så var det säkert mycket annat som spelade in. Förra året hade vi kvällen innan dansat till Joyride på Sandviken, vilket var en riktig katastrofdans. I år skulle man kunna säga att utgångsläget var det omvända, ty dagen innan var det Blender som spelade på Sandviken, något som givetvis resulterade i en danskväll med helt andra intryck än föregående år. Förra året anlände vi tidigt under kvällen, vid 19:30, något som jag minns som onödigt tidigt då lokalen i det skedet var så gott som tom. I år valde jag därför att komma senare, och klockan hann rent av bli 21:00 innan jag äntrade dansgolvet, jag lyckades försena mig själv en halvtimme extra genom att glömma entrébiljetten hemma, klantarsle Jonsson! Förköp är ett besvärligt otyg men med tanke på att man här genom förköp kunde spara 50:- på entrékostnaden och betala 200:- istället för 250:- så hade jag givetvis köpt biljett i förväg. Min slutsats efter att nu ha testad både tidig och mindre tidig ankomst är att det förstnämnda trots allt är att föredra. Det var långt ifrån mycket folk vid 21, men tillräckligt för att göra det svårt att få "koll på läget".
På scen denna afton stod Jannez, Expanders och Arvingarna, i spelmässig turordning. Inget av banden kammar hem full betygspott, speltiden för vardera bandet är för kort för att jag skall vilja dela ut max poäng. Däremot så ger jag tre olika betygsnivåer, för här upplevde iaf jag en klar skillnad i hur väl dessa band förmådde att leverera en god dansprodukt i den gigantiska isladan. Jannez, först ut, har tillfört och justerat en hel del i repertoaren, men jag kan ärligt talat inte uttala mig om hur väl de lyckats med sin nya repertoar. Detta var min tredje danskväll i år med Jannez, men samtliga har varit nonstopkvällar och sådana kvällar ger inte banden chansen att verkligen briljera och visa alla sina sidor. Den här kvällen upplevde jag Jannez som lite tama och trista, långt ifrån svaga men jag längtar efter en kväll med Jannez ensamma på scen. Bäst denna afton var helt klart Expanders, dessa norrbottniska dansrockers som alltid får mig på lika gott humör. Eftersom bandets sångare, Peter, är tjänstledig i tre månader för att slutföra sina tidigare påbörjade studier i USA hade Expanders vikarierande sångare och gitarrist, och det var ingen mindre än Per Normark (tidigare gitarrist i Boogart). Per är en scen- och spelkåt, kul likväl som duktig musiker som kändes som klippt och skuren för frontpositionen i Expanders. Precis som vanligt levererade de ett härligt gung och stor spelglädje, bäst i klassen. Minst imponerande denna kväll var Arvingarna, vilka jag inte hört på närmare två år men som kändes precis som då, både repertoarmässigt och vad gäller scenliv och publikkontakt. Arvingarna är duktiga musiker, inte tal om annat, och de spelar en hel del riktigt bra och skojiga låtar. Men repertoaren innehåller även en massa tragiskt dravel som sänker helhetsintrycket. Dessutom skulle jag vilja påstå att en schysst Marschallförstärkare har bättre publikkontakt och uppvisar större visuell spelglädje än dessa gossar gör. Först under den sista halvtimmen upplevde jag att Arvingarna vaknade till liv, och där bjöd de även på kvällens längsta sammanhängande period av riktigt bra låtmaterial. De avslutade förvisso med att skjuta sig själva i foten och spela supertragiskt dravel till kvällens sista dans, men bortsett från den typiska fadäsen så visade de iaf upp att de har förmågan, bara de vill och orkar engagera sig lite.
Publiken denna kväll var väl rätt typisk. Där fanns en hel del bra dansfolk, men också väldigt många sällandansare och givetvis en hög andel mer eller mindre alkoholhalta (tm) personer. Jag hade svårt att hitta folk, jag fick ett antal riktigt bra danser men även några bottennapp, samt att jag stod över en handfull danser då jag inte kom till skott med att bjuda upp och höll mig i bakgrunden för att inte drabbas av några fler dansmässiga övergrepp. Varhelst man skulle placera mig på ett dansgolv norr om Gävle, oavsett om jag varit där förr eller om jag så inte känner en enda kotte på platsen, så känner jag mig vanligtvis ändå alltid hemma. I Nälden upplevde jag dock att jag tidvis kände mig ungefär lika malplacerad som jag alltid känner mig i kroglokaler, "this is NOT where I belong". Nåja, den känslan kom och gick under kvällen, men bara blotta antydan är ju i sig ett negativt tecken. Otyget med att köra anarkistisk (så kallad demokratisk) dans gör ju dock alltid att förvirringen blir större och jag vet aldrig med säkerhet om jag ska agera byte eller jägare, vilket kan resultera i beteendet hos en jägare som försöker smita undan från sitt byte. *filosofläge av*
Noterbart som positivt jämfört med förra året är att ljudnivån hölls på mattan i år. Givetvis var nivåerna högre än under en normal danskväll i mindre lokal, men det var långt ifrån det skadliga ljudtryck som förra årets dansgala bjöd på.
Kvällens danssociala överraskning var att min gamla dans- och klasskompis Jessica W. uppenbarade sig och vi fick chans till några danser, jättekul efter att inte ha setts eller hörts av på flertalet år.
När jag så hade laddat ur fullständigt och dansat konstant under den sista timmens höga tempo så avvek jag då Arvingarna med tragiskt låtval spelade upp till sista dans strax före 02:00. Om jag återkommer till Nälden nästa år skall jag i skrivande stund låta vara osagt, kvällen gav inte direkt mersmak, men måhända ett sug efter revansch.