Sommarpremiär på underbara Ånäsparken i Kovland till Blenders eminenta orkester, förmodligen det bästa som möjligt kan bjudas i dansväg. Jag hade tagit ledigt under dagen för att uträtta ärenden i Sundsvall, vilket ju passade ypperligt att kombinera med denna årliga danshöjdpunkt. Eftersom jag sovit ynka fyra timmar under natten laddade jag kring 18-snåret upp inför dansen med en halvtimmes tupplur, något som förmodligen var en mycket klok åtgärd.
Jag ankom till Ånäsparken vid 19:45 och väl inne på dansbanan kunde jag fram till klockan 20 räkna in idel bekanta ansikten, snacka om att känna sig hemma. Dagen till ära hade sommarvärmen äntligen anlänt och värmen, solskenet, den vackra Ånäsparken, humöret, ja allt gjorde att detta på många sätt kändes som årets första riktiga sommardanskväll. Efter att ha varit först ut på dansgolvet, både inomhus och ute på dansverandan, ökade snabbt sällskapet på dansgolvet och med det värmdes snabbt det vintertröga dansgolvet upp till sitt vanligen så tilltalande "glada" tillstånd. Jag måste dock anmärka på att utedansgolvet även i år var osopat, en fadäs som upprepar sig, så onödigt.
Det blev alldeles lagom mycket och bra dansfolk. Allt var kanonbra och jag dansade samtliga danser utom en då jag var tvungen till att ta ett litet depåstopp på andra sidan ån. Efter en dryg timmes dansande hände dock något unikt, allvarligt och om inte helt oväntat så i varje fall överraskande. Plötsligt kändes det som om jag fått ett tuggummi under skon, något gjorde att högersulan började kärva på den punkt där anläggningen vanligen är som störst. Jag stannade för att skrapa bort det som fastnat, men kunde då konstatera att det inte alls satt något där. Istället visade det sig att det var sulan som efter 250-300 danskvällar slitits ut fullständigt och helt enkelt blivit så tunn att den nu till slut smulats sönder och efterlämnat ett hål där innersulan kunde skådas. Jag har ju förstärkt och lagat överdelen på dessa skor för att förlänga deras livslängd, men jag hade inte räknat med att sulan skulle ta slut. Det gick förvisso att dansa vidare och jag körde på som vanligt fram till paus, men glidet var inte som det brukar. I paus gick jag och pratade med Lasse i Blender som villigt lånade ut sin rulle med Gaffatejp för att stödja genomförandet av en fältmässig skoreparation. Glidet med Gaffa blev inte riktigt lika bra som med oskadd hård sula, men tillräckligt bra för att fungera tillfredsställande. Tack till Blender för hjälpen, ni och Gaffa räddade därmed min danskväll. Blender var för övrigt precis som vanligt helt underbara, det finns inget att tillägga på den punkten.
Efter danskvällens slut (tack Tessan för en förträfflig avslutning) var det så dags att rulla hemåt. Maria H. hade åkt tåg till Sundsvall och liftade med mig hem, jag valde den här gången att köra 86an/87an. Med lite uppiggande dryck och mycket musik gick hemresan helt ok, jag var trött men inte så trött att det blev besvärande.