För fjärde året i rad stod denna trio av band på Aspåsnäsets scen torsdagen före midsommar, och precis som förra året kändes det så uppfriskande att få ta del av Titanix och Vanillas musik som man så sällan får höra. Det är alltid lika imponerande att höra hur bra Vanilla låter trots att de så sällan spelar numera, och deras repertoar är underbar även om den är förhållandevis statisk. Den här gången hade Vanilla lånat in Mickeys trummis Andreas som gitarrist, en eloge till honom för ett enastående arbete i två roller denna kväll. Titanix har jag alltid älskat och att man så sällan får dansa till dem gör ju inte nöjet mindre de gånger det väl sker. Både Vanilla och Titanix får snudd på toppbetyg, jag håller inne på fullpoängarna då de ju trots allt spelade endast 1 timme och 40 minuter vardera, vid sådana tillfällen vill jag inte utdela maximala betyg. Mickeys har jag inget nytt att säga om, helt ok och lite mer än så men ändå inga toppfavoriter med sin höga andel snabba låtar och förekomst av riktiga bottennapp i repertoaren.
En sak som blev tydlig denna afton var skillnaden på ljudutrustning. Titanix hade det i särklass bästa ljudet, men tyvärr kunde man lätt lura sig att tro det motsatta. Både Vanilla och Mickeys hade nämligen förhållandevis skränigt ljud, vilket gjorde hörseln avtrubbad och när så Titanix med sitt välbalanserade och mjuka ljud började spela upplevde jag därför deras ljud som dovt och instängt. Efter att ha tagit paus under Mickeys andra akt och återvände till dansgolvet lagom tills Titanix åter tog scenen i besittning kunde jag dock bekräfta min tidigare hypotes om att dessa egentligen hade den i särklass renaste och hälsosammaste ljudbilden. Mycket intressant observation.
Jag och Vanja åkte till Näset från Optand, med i bilen hade vi även Elin och Emma. Vi anlände strax före klockan 21 och tillhörde de första att lösa in oss. Jag och Vanja var givetvis även de första att ta dansgolvet i besittning. Inledningsvis var publiktillströmningen väldigt svag, men allteftersom så ökade trycket på dansgolvet och det blev till slut alldeles lagom mycket folk. Jag hade en kanonkväll och dansade förstås alla danser utom under den fikapaus som vi tog vid 23.10 (när Mickeys tog scenen i besittning). Näsetstutar och Delicatobollar tillsammans med Trocadero gjorde pausen fulländad. Efter sista dans körde vi skyndsamt hemåt, Vanja skulle börja jobba i Svenstavik redan klockan 8 på fredagsmorgonen och hon ville således snarast komma hem och dyka ner i snarklådan.