Dansdagbok 2008-07-10: Kovland, Ånäsparken

Danskväll: 
2008:23
Dansställe: 
Datum: 
torsdag 10 juli 2008
Tid: 
20:00-24:00

På onsdagen hade jag definitivt bestämt mig för att på torsdagen ha en dansfri kväll och avstå besök på Ånäsparken. I Hällesjö mötte jag på onsdagskvällen Jan-Ove som också hade tänkt avstå torsdagsdans, varpå vi gemensamt enades om att åka till Kovland tillsammans. Jag kan inte förklara logiken i detta, det är bara så det fungerar och sker när vanligtvis dansglada killar kommer i samspråk. Eftersom jag hade min bil i Optand så lånade jag mammas bil och vi anlände till Kovland precis klockan 20, jag missade första halvminuten av första dansen men det är sådant som händer när man kör en bil med för klen motor som måste pressas för att hålla tempot uppe.

Det här blev en sagolikt underbar danskväll med så vackert och skönt väder, så mycket folk, så bra dansfolk, och sist men inte minst en sådan superb orkester. Jag fick dansa med många trevliga och duktiga danstjejer, varav vissa var riktigt kära återseenden som inte sker var dag. Bortsett från några få varv som lär kunna räknas på ena handens fingrar så tillbringade jag hela danskvällen ute i den svalare tillvaron på dansverandan, inne blev det nämligen snabbt riktigt hett och blött. Zlips var som alltid bra och jag upplever dem som i riktigt god toppform just nu, de är så bra att jag saknar ord och kan inte finna mycket att skriva om deras prestationer. De drog ner rungande applåder och bjöd på ett flertal extranummer varav de sista framfördes helt a capella, avslutningen med "Golden Eye" var magnifik och avrundade kvällen vid 00:25-snåret.

I paus fikade vi rejäla oststutar som jag hade gjort, vilka vi sköljde ner med Trocadero. Det var förhållandevis varmt och vi kunde med lätthet njuta av fikat utanför bilen.

Sådana här danskvällar går tiden alltid alltför fort och kvällens slut kom snabbt och skoningslöst ifatt oss. Hemresan inleddes med bullar som Jan-Ove hade flirtat till sig, sedan rullade vi hemåt i den vackra sommarnatten. Vi var båda lyriska över kvällen och ångrade verkligen inte för en sekund att vi hade bestämt oss för att åka.