Dansdagbok 2008-07-17: Kovland, Ånäsparken

Danskväll: 
2008:26
Dansställe: 
Datum: 
torsdag 17 juli 2008
Tid: 
20:00-24:00

Efter förra veckans hysteriska succé fanns det givetvis inget som kunde hålla mig borta från Ånäsparken denna kväll när Shake skulle spela. Jan-Ove skulle köra så jag åkte MC till Krångede där jag gjorde mig i ordning innan vi gav oss av prick 18:30. I Hammarstrand plockade vi även upp Evelina och den i Stockholm hemmahörande dansgästen Lasse Å. Vi anlände till Kovland i lagom god tid och infann oss på dansgolvet några minuter före dansens början. Utanför dansbanan stod en välbekant buss, men inte Shakes vanliga buss utan den vackra buss med texten "ThorFreddys" som Perikles stoltserat med veckan innan. Shake hade således nu fått problem med sin buss och tvingats låna denna charmiga vandringsbuss.

Inledningsvis var det ganska glest i leden men folk strömmade in och det blev till slut utsökt lagom mycket folk, skönt och således inte alls lika hysteriskt som veckan innan. Jag upplevde danskvällen som lite knepigare än vanligt, jag hade av någon anledning lite svårt att komma till skott med att bjuda upp vid några tillfällen och det var som att jag hamnade på fel ställen, var för sent ute, etc. Trots att det var ganska gott om plats var det ändå flera som jag inte fick fatt på under hela kvällen, det kändes lite hopplöst. Men på det stora hela hade jag ändå en jättebra kväll, som alltid på Ånäsparken.

Den här veckan fick jag ingen specifik komplimang för mitt sätt att föra, däremot en komplimang för min stabilitet likt en fura, jag måste i så fall vara en senväxt men snabbrotad östjämsk fura av det finare slaget, hihi. Shake var som alltid utsökta, de är så bra och nu har jag dansat till dem alldeles "för ofta" för att ha något särskilt att kommentera, superbra helt enkelt!

I paus dukade Jan-Ove upp med fika, och det gjorde han med besked. Med sig hade han mackor i mängder och av allehanda slag, myrstackar och flera sorters läsk. Min personliga favorit blev mackorna med grillad rostbiff, de var helt sagolika. Vid fikat fick vi även sällskap av "Ånge-tjejerna" samt Anna och Pär. Jag har verkligen saknat min Anna, härligt att få ses en liten stund, dansa lite och prata av oss den mest akuta abstinensen.

Efter dansens slut blev det mer fika i bilen under hemresan, energimässigt torde den här kvällen således i bästa fall ha gått +/- noll.