Sommaren passerar alltid fort förbi och detta år var inget undantag, plötsligt var det oåterkalleligt dags för finalkväll på underbara Furuviken i Hällesjö. Jag körde från Optand och Vanja, Elin och Malin åkte med. Vi startade från Lillänge exakt 19:00 och anlände efter en ganska rask körning till Furuviken vid 19:53. Det var en halvfin kväll, ingen värme och inte heller strålande sol men dock uppehåll med en och annan solglimt till och från. Det behärskade vädret och det faktum att den mest intensiva semesterperioden nu nått sitt slut bidrog sannolikt till att det var förhållandevis få som infunnit sig i god tid denna kväll och det var länge glest i leden på dansgolvet. Publiken fortsatte dock att sakta strömma till och efter paus var det gott om folk på golvet, ingen trängsel utan alldeles lagom folkigt för den sparsamt tilltagna rotundan på Furuviken.
På scenen denna afton stod Expanders härliga orkester, eller "Bandet Omaka" som Vanja och jag enades om att kärleksfullt kalla dem. Expanders är så roliga med sina udda personligheter och de har ett underbart gung och en tilltalande repertoar som sätter mina dansnerver i spinn. Inledningsvis kändes de denna kväll lite skramliga och kvalitativt ojämna, men det gick till sig och jag tycker att de totalt sett höll sig på sin vanliga höga nivå. De har dock aningen mer naturligt akustiskt ljud än många andra och detta leder tyvärr till en viss oönskad skränighet på den trånga och marginellt ljuddämpade scenen på Furuviken. Hur som helst, de är väldigt bra i mina öron och det enda jag skulle önska är väl möjligen lite mindre mellansnack för ibland blir det lite störande då det rent av kommer i nivå med Dates surrande.
Jag dansade nästan oupphörligt denna kväll, stod dock över två danser precis som på söndagen vilket kändes alldeles lagom för att min rygg skulle orka med hela kvällen utan några större irritationer. I paus fikade vi medtagna mackor och Trocadero i bilen, det kändes alltför ruggigt för att rulla ut picknickfilten.
Nu är det tyvärr drygt tio månader till nästa dans på Furuviken, jag längtar redan men det finns ju inget man kan göra annat än att gilla läget och börja ladda batterierna. Nästa år ska jag inte skolka från någon kväll på Furuviken utan riktigt goda frånvaroorsaker, sommardanssäsongen är alltför kort för att tillåta sådana fadäser. Tack för i år, vi ses igen den 24/6 2009!