Dansdagbok 2008-10-03: Östersund, Folkets Hus

Danskväll: 
2008:36
Datum: 
fredag 3 oktober 2008
Tid: 
20:00-02:00

Efter en månads bortavaro från dansgolven var det så denna kväll dags att göra comeback. Den här danskvällen har ju nu kommit att bli tradition och efter att ha missat förra årets tillställning till följd av att jag två dagar innan opererade mina ögon så hade jag verkligen sett fram emot kvällen. Tyvärr blev det för mig bara en ok kväll, absolut inget jag hade velat missa men jag kom aldrig in i det där härligt dansmagiska tillståndet. Ärligt talat så måste jag nog erkänna att jag drabbats av det som så många före mig vittnat om men som jag aldrig trott att jag på allvar skulle kunna råka ut för, danssvacka. Den här kvällen var det verkligen uppenbart att något inte står riktigt rätt till med mig, jag valde nämligen ofta att stå över danser och jag tillbringade många stunder uppe på läktaren där jag bara njöt av musiken, och det kändes ofta som ett mer attraktivt val än att dansa. Jag vet att detta tillstånd kommer att gå över och jag ämnar inte överdramatisera det hela, likväl känns det dock väldigt overkligt.

Publikmässigt såg det ut precis som det brukar göra på dessa dansgalor, de första två timmarna var det fullt dansbart och behagligt på dansgolvet med en inledningsvis måttlig men därefter snabbt tilltagande trängsel. Framåt 23-snåret blev det rätt stökigt, men efter midnatt avtog så folkmängden märkbart och de sista timmarna bjöd åter på en riktigt bra dansmiljö. Publiksammansättningen var klart varierad, genomgående riktigt bra men där fanns också en hel del av det där knuffiga äldre gardet som tycks ha svårt med att hantera en dansande omgivning.

Banden var givetvis alla kanonbra och de sporrade varandra till att leverera riktigt väl hela kvällen. Det här var första gången jag hörde Perikles sedan Jocke tog över trumpinnarna från Göran och jag kan kort och gott konstatera att grabbarna i honom hittat en riktigt skarp trumslagarpojke som dessutom har en mycket bra sångröst, även om man givetvis saknar de härligt kvinnliga sånginsatser som var Görans kännetecken. Övriga band spelade också klockrent precis som vanligt och denna trio kompletterar varandra mycket väl.

Jag åkte med Vanja från Optand, Malin var också med (Vanja hade bott i Brunflo hela veckan). Det blev inget fikat den här kvällen, något som framåt småtimmarna givetvis kändes i magen.