Den här hösten har det varit riktigt ont om bra danskvällar på Folkan, det har bjudits en del mogendanser men utöver det har det varit intet, bortsett från dansgalan i början av oktober då jag själv senast var på plats. Just dansgalan var ju också min absoluta bottennotering då jag krälade omkring i djupet av min första riktiga danssvacka och inte alls hade roligt. Sedan dess har dansen blivit allt ljusare och nu är det åter kul att vara på dans, om än att jag inte kan påstå mig uppleva den där ruskigt härliga dansrusiga känslan, men det kommer väl tillbaka vad det lider.
Till följd av mitt ytterst sparsamma dansresande under hösten var det också länge sedan jag dansade till Zlips, så pass länge att rätt mycket hunnit hända. Periodvis när jag dansar mycket och ofta till samma band upplever jag att det inte finns något att skriva om banden, särskilt när de är på topp och levererar lika bra varje kväll. Efter den här kvällen finns det dock en hel del både att observera och att poängtera kring Zlips och kvällens prestation. Först och främst, sedan jag senast dansade till dem så har Zlips bytt gitarrist och jag hälsar Per välkommen. Att ersätta Kricke är ingen enkel match och jag avstår från att uttala mig om resultatet i detta skede, först vill jag vänja mig vid den nya sättningen och sen får vi se. En annan lite mindre förändring var att Lars genomfört ett sidbyte i Zlipsfabriken, distanserat sig från Matts och nu utgår från scenens högra flank (från publiken sett). Vidare så har Togge skaffat ett nytt snyggt trumset, trevligt grabben! Zlips levererade givetvis som alltid bra dansmusik och de spelade fina extranummer i flera omgångar. Dock naggas toppbetyget i kanten denna afton och det huvudsakligen på grund av Melissas mentala frånvaro och brist på engagemang på scenen, Togge gjorde verkligen allt för att få bandet att utstråla pigghet men Melissa är trots allt frontfigur och hennes framtoning är avgörande för hur bandet som helhet upplevs. Alla kan ha sina dåliga dagar men i ett band kan en individs dåliga dag lätt leda till att hela bandet påverkas, så är det bara.
Det blev riktigt gott om folk den här kvällen, skoj och det var ändå fullt dansbart (det gällde bara att se upp lite för X2000 och hans gelikar). Jag dansade tyvärr inte med några för mig nya tjejer denna afton, men däremot fick jag chans till dans med några gamla favoriter som jag inte sett på hela hösten, kul att återse Susanne, Yohanna och Camilla.
I paus fikade jag medtaget fika uppe på läktaren tillsammans med Vanja, Marlene, Ingvar och Malin. Att ha tagit med fika var ett smart drag med tanke på den extrema köbildningen till fiket. Det är ju rent skamligt att de endast har EN person som jobbar i fiket under paus på danskvällarna, snacka om undermålig service. Å andra sidan är ju fikat så dyrt så att jag gärna avstår från att köpa fika på Folkan.