Söndag, måndag, fredag och nu lördag betyder fjärde danskvällen på en veckas tid, vilken inledning på dansåret 2009. Förra året missade jag tyvärr nostalgidansen på Erikslunds Folkets Hus och den missen var jag fast besluten att inte upprepa detta år. Jag körde från Optand varifrån Eyvind tillsammans med Jens och Niklas anslöt. Vi åkte redan vid 19:25 och den ganska exakt tio mil långa resan från residens Jonsson tog i lugnt tempo cirka 65 minuter. Vi anlände således ungefär en halvtimme tidigt, men det kändes bara bra att vara ute i riktigt god tid. Det var en vädermässigt märklig kväll, ty i Optand visade termometern +2 grader medan temperaturen sedan sjönk kontinuerligt efter vägen mot kusten för att slutligen i Erikslund landa på -10, ytterst oväntat.
Perikles i Erikslund har som tradition andats en gnutta nostalgi, men denna kväll var det mer nostalgi än vanligt. Som gästartist hade Perikles nämligen sin gamle-gamle trummis Stefan Forslund från Sundsvall som lämnade bandet 1995. Perikles var i toppform och tillsammans med Stefan bjöd de på en för kvällen unik repertoar med allt från det allra senaste till gamla periklesklassiker som vi inte hört på många år. När jag hörde rösten då Stefan började sjunga på "Jag vill ha en egen måne" var det som om en blixt slog ner någonstans långt bak i gamla bortglömda delar av mitt minne och jag flyttades 15 år tillbaka i tiden, häftigt! Det var tydligt att grabbarna inte hade övat särskilt mycket på de gamla låtar som Stefan plockat fram, det improviserades och rekonstruerades i realtid och även om inte alla bitar alltid föll på plats till 100% så var det äkta spelglädje som levererades och Perikles visade upp sina allra starkaste sidor. För den Periklesdiggare som inte var där kan jag bara beklaga, ni missade en mycket minnesvärd kväll.
Publiken var som alltid i Erikslund mycket blandad och även jag kan tycka att det kan vara en lite svår publik att navigera bland som "utsocknes" besökare. Här fanns givetvis en del bekant danspublik från sundsvallsområdet likväl som några Östersundare, men för att hålla sig sysselsatt krävdes mod att söka sig utanför de bekanta grupperingarna. Till storlek var publiken alldeles tillräcklig dock, lite småbökigt var det tidvis på sina ställen och alkoholhaltheten avvek väl även den en aning från den låga nivå som jag normalt är van, även om det var långt ifrån något fylleslag. Det skall dock erkännas att vissa som normalt inte brukar ha rundade fötter på dans faktiskt uppvisade en gnutta salongsberusning, ingen skada skedd men det råder ingen tvekan om att det påverkar, på ont eller gott skall jag låta vara osagt.
Anna och Pär hade även de kommit till Erikslund, så jag fick chansen att träffa dem för andra gången på en vecka, trevligt! Vi gjorde sällskap för fika i paus, där Trocaderon för kvällen fick sällskap av ack så små och tråkiga mackor som i ärlighetens namn inte levde upp till priset på 25 kronor. Det handlar förvisso om småpengar, men jag tycker det är viktigt att vara konstruktivt kritisk kring fikapriser, fikautbud, fikakvalitet och serveringsservice. En vägledande riktlinje bör som jag ser det vara att fikat skall ha en sådan hög kvalitet och lågt pris att folk för det första ser det som självklart att de alltid skall köpa fika under kvällen, och för det andra att de efter att ha köpt exempelvis en macka och en läsk inte kan låta bli att även köpa en kaka för att de ser så goda ut och för att det ändå "är så billigt". Det är min övertygelse att man som arrangör med en sådan avvägning mellan pris och prestanda på fikat i det långa loppet röner den största framgången och vinner de bästa ekonomiska resultatet, på fikaförsäljningen som sådan men framförallt kan man på detta sätt skapa ett starkare renommé för dansstället då det bidrar till en god trivsel bland publiken. Efter att ha mött många dansare och studerat dessa aspekter på snart 100-talet dansställen vill jag påstå att jag vet vad jag talar om, en omsorgsfullt genomtänkt och välkomnande servering är en viktigare komponent i sammanhanget än vad många tycks förstå och kan vara avgörande för om arrangören skall få guldstjärna eller minuspoäng i de omedvetna betyg som alla besökare trots allt sätter efter varje nöjesafton.