Under denna majvecka tillbringade jag 5 dygn i Stockholm där jag hälsade på goda vänner, firade min mosters 80-årsdag, passade på att shoppa lite samt tog det annars allmänt lugnt. När jag bokade in den här stockholmsvistelsen såg jag även till att passa in ytterliggare en hållpunkt som kan ses som en personlig milstolpe, nämligen att bevista min första danstillställning i huvudstadsregionen. På fredagskvällen hade jag lånat Anette och Davids bil och begav mig vid 17-tiden till Farsta för middag hos Sara och Mats, de skulle följa med och göra mig sällskap denna afton. Strax efter klockan 20 gav vi oss av mot Brottby och "danspalatset" Yesterday. Vi anlände strax före 21 och kunde efter några minuters köande äntra dansgolvet under första dans. När jag passerade scenen första gången möttes jag av överraskade miner och hälsningsfraser från Zlips, förra fredagen dök jag ju upp på Ersboda och nu här nere på Yesterday, inte direkt mina vanliga trakter varken här eller där. Zlips gjorde som alltid en strålande spelning, jag har inget mer att tillägga om dem den här gången.
Inledningsvis kände jag mig väldigt främmande, mer främmande än jag på många år känt mig i en danslokal. Jag var medveten om att danskulturen skulle vara annorlunda och till viss del obekant, dessutom räknade jag med att det knappast skulle vara några bekanta där. Min egen tvekande hållning fick dock ingen faktisk inverkan på kvällens dansintensitet. Jag blev nämligen omedelbart uppbjuden och tjejerna fortsatte att duktigt bjuda upp hela kvällen, det tycks som om norrlandsfoxxare är en uppskattad bristvara i dessa trakter. ler Jag kom således att dansa kvällens samtliga danser, bortsett från extranumren. Överraskande nog dök det upp ett flertal bekanta och dessa kom faktiskt att utgöra mitt dominerande dansunderlag under kvällen.
När det gäller danskulturen så är det framförallt tre saker som påtagligt avviker från vad som gäller hemmavid, och jag vill drista mig till att påstå att dessa tre skillnader med stor sannolikhet har gemensamma beröringspunkter. För det första så är det här nere i stort sett norm att alla buggar och förväntas bugga, samt att banden förväntas att nitiskt spela varannan dans lugn och varannan snabb dans. Jag har givetvis inget emot att folk vill bugga, men jag tycker det är mycket trist om det verkligen ska behöva vara ett krav för att beträda dansgolvet. Nu upplevde jag det förvisso inte direkt som ett obligatorium utan foxxade även snabba danser med ett flertal tjejer, men när så sker så känner man sig betydligt mer avvikande här nere än vad man behöver göra i norra delarna av landet. Utöver buggnormen noterar man snabbt också avsaknaden av damernas och herrarnas, det är anarkistisk uppbjudning som gäller. Som alltid upplevde jag även här detta som trist och avtrubbande och effekten blev i vanlig ordning att jag själv bjöd upp ytterst få gånger. Här nere dansar man också regelmässigt två danser (fyra låtar) med varje partner, vilket innebär att man på en kväll i bästa fall hinner avverka ca 14 olika danspartners. Hur jag än vänder och vrider på detta med dubbeldansotyget likväl som den anarkistiska uppbjudningskulturen så kan jag inte se något positivt i varken det ena eller det andra. Om man redan dansat två danser med en tjej är det ju knappast så att man bjuder tillbaka annat än i undantagsfall, vilket jag tycker är ytterst tråkigt. Att bjuda tillbaka är ju en viktig del i det sociala samspelet. Till yttermera visso är det ofta svårt att få bjuda upp efter eget huvud då man ju aldrig har någon egen uppbjudningstid, så därav föder den ena dumheten den andra (uppbjudningsanarkin respektive dubbeldansotyget). Detta med att alltid dansa två på varandra följande danser med samma partner kan som jag ser det också mycket troligt vara något som göds av upplägget med en nitisk förväntan om bugg, foxtrot, bugg, foxtrot, osv. En förhållandevis hög "dansklubbstendens" där en stor andel av publiken känner varann och alltid dansar med samma vänner tror jag också förstärker dessa olater. Tjejer som jag talar med säger ofta att de absolut inte skulle vilja ha damernas/herrarnas för då blir de ju inte uppbjudna och tvingas stå hälften av danserna, samt att de menar att killarna ju alltid är så upptagna att när de väl fångats in så gäller det att få behålla dem så länge som möjligt, dvs minst två danser på raken. Detta resonemang är rent humbug, trams, logiska kullerbyttor, ja likväl som kära barn har många namn kan även dumheter beskrivas med en mängd olika ord. Vad gäller den "fria" uppbjudningen så blir det ju inte fler killar i lokalen bara för att tjejerna (likväl som killarna) alltid har rätt att bjuda upp, är det killunderskott så är det killunderskott och de enda faktiska skillnader som med sådana förutsättningar kan finnas mellan rättvist fördelad och anarkistisk uppbjudning är att vissa tjejer i det senare fallet är bättre på att ta för sig och nyttja sina chanser att bjuda upp på bekostnad av att mindre förslagna tjejer oftare "blir över", samt logiskt sett att killarna i sådana fall inte heller blir uppbjudna av desamma som de skulle ha bjudit upp om de själva fått välja. Effekten av en norm som dikterar att man alltid dansar två danser på raken leder ju till en halvering av antalet uppbjudningstillfällen, något som skapar ett falskt argument för just denna norm med förevändningen att "man måste ju få två danser när man väl får chansen", samt att det reducerade antalet uppbjudningstillfällen även framställs som ytterliggare en förevändning för att alla alltid ska få bjuda upp. Vi ser alltså ett cirkelargumenterande, A motiverar B som motiverar A, och A kan rent av i sig bli en förevändning för A. Ren dumhet, det är min bestämda åsikt. Något som jag noterade på Yesterday är att där finns skyltar för damernas och herrarnas, och om man betänker att stället endast har en tjugoårig historia så blir slutsatsen att detta med uppbjudningsanarki uppenbarligen är ett förhållandevis modernt påfund, och sannolikt är dubbeldansotyget även det en smitta som spridit sig på senare år. Detta är djupt tragiskt och upplevelsen likväl som min efterföljande analys stärker mig i övertygelsen om att olaterna med alla medel måste bekämpas så att de inte likt fästingarna sprider sig vidare norrut.
Yesterday som dansställe är rätt charmigt och trivsamt, det finns gott om sittplatser och stämningsskapande utsmyckning. Dansgolvet är helt ok, om än att det har en avsmalnande och därmed lite besvärande form. Största minus är dock ventilationen som verkligen inte klarade av att driva ut värme och fukt, klimatet var däremot aningen bättre på det lilla dansgolvet en trappa upp. I paus köpte vi fika som var riktigt bra och till rimliga priser, macka 20:-, godbitar/kakor för 15:-, och läsk för 15:-.
Sammanfattningsvis var detta en kul kväll som överträffade mina lågt ställda förväntningar. Jag fick dansa en massa trevliga danser med nya bekantskaper likväl som med en handfull tidigare bekanta från vitt skilda håll. Tack till Sara och Mats för god middag och trevligt danssällskap, det får vi göra om!