Sedan 2007 tycks det vara tradition att Barbados spelar på Fröjdholmen denna helg och i år hade jag sedan länge planerat att i samband med detta på nytt besöka den anrika festplatsen där mitt "uteliv" inleddes midsommaraftonen 1989. Kvällen till ära fick jag skjuts ända hemifrån (något som inte är helt vanlig) då Anders D. stod för transporten och hämtade upp mig. Vi anlände strax före klockan 21 och skulle snart bli varse kvällens första negativa överraskning, nämligen att Barbados uppenbarligen inte skulle börja spela förrän vid 22. Någon information om detta fanns ingenstans och inte heller personalen tycktes ha några raka besked att komma med. Katastrofalt illa skött! Nåväl, vid 22:10 kom äntligen musiken igång och vid det laget hade det dessutom hunnit trilla in lite folk på Holmen så det blev fart på golvet.
Det är inget att hymla med, den här kvällen blev i många avseenden obehagligt lik föregående lördag i Strömsund, med den skillnaden att där var det ju ändå Shake som spelade så rent musikaliskt var det en angenäm tillställning jämfört med detta. För att snabbt avhandla ämnet Barbados så kan jag bara konstatera att mycket har hänt sedan storhetstiden med Magnus Carlsson och idag är det i mina öron inget större nöje att dansa till dem. Betyget tre får de med nöd och näppe, då har jag tummat en del på mina normala normer för att ta höjd för de miljöfaktorer som mycket väl kan ha dragit ner intrycket denna kväll. Det fanns ytterst få tillfällen under kvällen då musiken triggade min dansnerv, jag kan inte säga mycket mer än så, skittrist helt enkelt. Att de sedan tog paus två gånger och kring dessa pausar alltid naggade speltiden i kanten är inget nytt fenomen, men det gör för den skull inte företeelsen mer acceptabel.
Publikmässigt så blev detta ingen vidare kul tillställning, här fanns en hel del folk men antalet duktiga dansare var lätträknat. Inför sista dansen så flydde jag från dansgolvet enligt devisen "det finns en sak som är värre än en missad sista dans, nämligen en dålig sista dans".
Det är kul att det åter är liv på Fröjdholmen och att de så sakteliga gör insatser för att både rusta upp stället, utveckla det och fylla kalendern med arrangemang. Om Fröjdholmen på allvar skall kunna locka dansant publik så krävs det dock en uppryckning och ett betydligt seriösare förhållningssätt. Valet av band är givetvis en viktig parameter, Barbados må vara kända och lockar säkert fortfarande en mindre mängd unga tjejer, men bland den städade och dansanta publiken så står de inte överdrivet högt i kurs. Som arrangör måste man sedan vara tydlig, exempelvis med vilka tider det verkligen är som gäller, samt att man håller hårt på att bandet lever upp till vad som avtalats kring speltider. Jag har sagt det många gånger förr och säger det igen, en dansarrangör som saknar en dansant representant på och kring dansgolvet är en förlorare som omöjligt kan ge publiken det publiken vill ha.
Dansbanan på Fröjdholmen kräver sin egen analysparagraf. I grunden är danslokalen ganska bra, inte jättestor men med en välavvägd rektangulär form och med ett mycket bra trägolv i fint skick, lokalens inre finish med anskrämliga vävtapeter gör den dock inte rättvisa. Vidare är det hög tid att utföra ett smärre lyftarbete och räta upp golvet som nu lutar ohanterligt mycket utefter hela strandsidan. Den bar som byggts i ett av de bakre hörnen är vidare en makaber styggelse som utgör såväl hinder som en fara för de dansande med sitt vassa främre hörn. Varför ha en bar på dansbanan när hela gamla danslogen numera fungerar som pub, låt ölen hålla sig där. Som tidigare nämnts så är dansgolvet riktigt bra, så varför de då häller en massa kaffe på golvet utan att ens testa det innan ter sig för mig obegripligt. Kaffe är för övrigt en nödåtgärd som kan vara ett bra val på dåliga sporthalls- eller temporära spånskivegolv, men på ett riktigt dansgolv bör man valla med seriösare varor, och det efter verkligt behov. Slutligen måste jag klanka ner på den galna discobelysningen som blinkade inne på dansgolvet, säkert kul i rätt sammanhang men inte till vanlig dans. Jag lyckades via ett besök bakom scenen få ner det epileptiska blinkandet till en långsam ljusväxling men det kändes som en nödlösning. Normal dansanpassad belysning av lokalen är ett krav, inget önskemål!