Torsdagskväll och sommar betyder dans på Ånäsparken i Kovland och denna torsdag var det Scotts som skulle stå för musiken. Jag, Anders och Anna B. lämnade Östersund vid 17:50, jag skötte rodret, Anna agerade bisittare och Anders var kvällens datornörd i baksätet. Efter en lagom lugn körning med ett kortare stopp på ICA i Stugun så anlände vi till Ånäsparken vid 19:55, vi tangerade min gamla standardankomsttid med andra ord. En hel del mörka moln hade passerat på vägen, men väl på plats kändes vädret skönt, inte så överdrivet varmt men ett mycket gott sommardansklimat. Arrangörerna tycktes vänta stor publik för ordningsvakterna styrde upp parkerandet och när vi kom var det också mycket riktigt ovanligt många bilar på plats.
Det blev knappast något publikrekord den här aftonen men det var folkigt och framförallt dök det upp mycket obekant publik, sällandansare likväl som nybörjare. Jag kom att köra ett knippe "Dansgrundkurs 1A" den här kvällen, något som ju givetvis ingår i konceptet och som jag kan tycka är rätt kul i begränsad omfattning. När det blir för många är det dock inget nöje längre och jag tappade lite av min vanliga dansentusiasm till följd av detta. Ett riktigt gott dansåterfall fick jag dock med Jenny som duktigt hållit sig borta från många danser i sommar, det blev kvällens höjdpunkt och en danslustrehabilitering som gjorde att jag sedan kunde njuta återstoden av kvällen med gott humör. Ganska stökigt var det, för att vara Kovland, och tjejöverskottet var likaså enormt (även om man beaktar det vanligtvis höga tjejöverskott som brukar vara på Ånäsparken). Det här blev för min del en kul kväll, men ingen superkväll. Många hade sökt sig till Ånäsparken men det var en ganska udda publik och man såg inte skogen för alla träd, svårnavigerat och bökigt.
Scotts inledde kvällen några minuter sent och likaså drog de över pausen några minuter, slarv eller lättja men oavsett så är det ett dåligt beteende och en dålig vana att lägga sig till med om man vill hänga kvar i branschen även i framtiden. Jag gillat Scotts skarp, de är i grunden ett band som mycket väl faller mig i smaken rent repertoarmässigt och som även tycks vara trevliga killar. Dock vill jag påstå att deras "rätta" repertoar nu tillåts solkas ner av andra tongångar från såväl dansbandskampens delvis tragiska "dansbandsklassiker" som från ny låtsmörja. I sommar rullar de runt i Sverige såsom "Cirkus Scotts" med tröjförsäljare och andra clowner i släptåg, men frågan är om Scotts siktar på att överleva även i det längre perspektivet. Om så är fallet måste de återta kontrollen över sitt band och sin repertoar, vårda sitt varumärka och vara mån om sin egen profil. De behöver också vårda sig själva, nu kändes de mycket trötta och jag saknade sann publikkontakt. Visst, vad hade jag väntat mig av ett band som sålt sig till djävulen Bert Karlsson, men då jag ju i grunden gillar Scotts så hoppas jag att de överlever och hittar tillbaka till sig själva även när det här galna året är över. Just nu förtjänar de fyra kapsyler i betyg, absolut inte mer, men potentialen är mycket stor!
I paus blev det fika på filt vid åkanten. Anders hade gjort smaskiga mackor som framförallt undertecknad svullade friskt av, jag tycks av någon anledning vara den som alltid fikar mest av alla. Måhända hade Anders just den här kvällen annat än mat att tänka på med aptiten riktat åt ett annat håll, vad vet jag.
Efter danskvällens slut susade vi hemåt i den nu ganska mörka sommarnatten, Anna invigde min nya bilnackkudde och somnade gott medan Anders fortsatte att nörda (testa det mobila bredbandets täckning).