Så var det torsdag igen och därmed utgjorde åter Ånäsparken målet för kvällen. Jag körde från Selsålandet så jag mötte upp bilen från Östersund i Selsviken klockan 18:30 där Anders, Annica och Johan gjorde mig sällskap. Efter en mycket trivsam samt lagom lugn körning (18:30 är en bra starttid från Selsviken) så anlände vi till Kovland cirka 19:50. Det var en strålande vacker kväll, nästan väl så vacker för med det fina vädret följde även höga temperaturer som i kombination med rötmånadens fuktighet snabbt skapade ett rent tropiskt klimat inne på dansgolvet. Själv höll jag mig dock som vanligt mest ute på dansverandan, undantaget kanske 3-4 varv inomhus på hela kvällen.
Dansmässigt blev detta en riktig höjdarkväll. Jag fick förvisso redan tidigt genomföra en dans enligt grundkurs 1a, men det blev den enda för kvällen och eleven var duktig så det var ändå ett sant nöje. Utöver detta undantag radades toppdanserna upp på pärlband och jag fick även stifta några nya goda bekantskaper. En av dessa överraskade mig så totalt i förträfflighet att jag blev helt tagen, allt stämde i varje steg, i varje rörelse, fullständigt optimalt. Att damen i fråga dessutom återfann mig till sista dansen fulländade kvällen, en kväll som likt min första danskväll i Kovland kommer att leva kvar i mitt minne så länge jag lever.
Publiken var åter av normalt snitt efter föregående veckas märkliga sammansättning när Scotts spelade, könsfördelningen hade väl som vanligt ett kvinnligt övertag men jag tror att det ändå var förhållandevis ok på den fronten den här kvällen. Kvantitativt räckte inte publiksiffran till för att slå föregående veckas rekord men kvalitativt var det årets bästa publik och Shake måste sägas ha dragit fullt hus, igen. Shake levde förstås även denna kväll upp till alla förväntningar och levererade underbar dansmusik, we all just love them!
I paus blev det stort fikasällskap på filtar bakom piratskeppet. Förutom vi fyra samåkande jämtar så gjorde Josefin W. oss sällskap, liksom Anna L., samt att Anna även bjudit med sig fler vänner som tagit med sig fler vänner. Mycket trevligt initiativ på alla fronter, det finns alltid plats för fler! Annica hade fixat mackor vilka ger mack-plus i marginalen, Anders hade köpt gifflar, Anna bjöd på dammsugare, någon annan på kanelbullar, ja jag milt sagt rullade in på dansgolvet efter denna ljuvliga paus.
Efter denna genomgående fenomenala kväll (minst en nia på en tiogradig skala där tio kanske inträffar en gång på 100) som tillika alltså fick avrundas i allra bästa danssällskap så blev vi kvar och samspråkade med Shake en stund innan det var dags att lätta ankar och sätta kurs mot Jämtland igen. Anders slog alla blöthetsrekord och min handduk (som numera tillhör standarddansturnéutrustningen) kom väl till pass till skydd för bilsätet.