Söndagen den 9/8 drabbades jag, helt oprovocerat och utan att göra något "dumt" där och då iaf, av ryggskott. Måndagen och tisdagen blev smärtsamma dagar med framförallt svåra morgnar och förmiddagar men på onsdagseftermiddagen kändes ryggen betydligt mycket bättre. Därför bestämde jag mig för att trots allt för att åka och dansa på onsdagskvällen, det vankades ju inget mindre än sommarfinal i Hällesjö och som grädde på moset var det Zlips som efter många år av saknad skulle ta Furuvikens scen i besittning. Eftersom jag befann mig i Boberg/Selsålandet valde jag att inte komplicera saker med att jaga samåkning utan körde istället själv. Jag anlände vid 19:45, gick i mål och tog min parkeringsplats i besittning. Innan dansen blev det lite småpratande med Yohanna, Örjan, Maria, med flera, samt med Zlips. Det var en lagom sval och vacker augustikväll, känslan av att detta skulle bli ännu en toppenkväll låg i luften.
Att dansa gick bättre än jag hade hoppats, jag kände förvisso av ryggen lite lätt hela tiden men endast något fåtal gånger stack det till sådär besvärande och varje gång släppte det omedelbart. Flera tjejer ändrade vänligt fattning och placerade höger hand för att ge min rygg välgörande värme i dansen, något som var mycket skönt och som jag var oändligt tacksam för. Jag stod faktiskt över tre danser under kvällen, två före och en efter paus, detta för att ge ryggen lite vila. Det kändes som en klok åtgärd för jag blev ändock väldigt trött i ryggen innan kvällen var över, trött men nöjd.
Danspubliken var denna afton aningen mindre än föregående vecka, ungefär i samma storleksordning som när Shake spelade. Mer än nog mycket folk var det hur som helst och ganska stökigt, jag var på min vakt och hade i ärlighetens namn lite svårt att slappna av och njuta fullt ut. Min förhoppning är dock att de tjejer som jag dansade med ändå fann danserna lika trevliga som jag gjorde, kvällen bjöd på idel härliga danser och jag hade jätteroligt.
När Sten sent under kvällen gjorde ett besök på scenen för att i vanlig ordning tacka för säsongen berättade han att han i flera år kämpat för att få in Zlips i Furuvikens program och detta år lyckades det äntligen, de är tydligen redan bokade också till nästa år. Zlips gjorde sin första spelning sedan semestern och lite ringrostighet kunde skönjas. Nu vet jag inte vad som var interna problem i bandet och vad som orsakades av strömförsörjningsproblem (vilka bland annat gjorde att sista halvtimmen spelades utan ordinarie ljussättning) men oavsett så gjorde de sitt bästa för att leva upp till sitt varumärke och det gjorde de med god marginal. Efter midnatt spelade de en stund extra för att kompensera tidigare bortfall och efter det bjöds även på extranummer. Tummen upp Zlips och välkomna åter till Furuviken 2010!
I paus gjorde Yohanna mig sällskap för en minifika vid bilen, macka hade jag köpt i fiket (undermålig sådan om man ser till storleken) och Trocadero fann vi givetvis i dansbacken. Det här blev en mycket värdig avslutning på en helt fenomenal danssommar på Furuviken, detta det idag tveklöst bästa sommardansstället i Jämtland. Givetvis finns det saker som skulle kunna bli bättre även här, men grundkonceptet håller hög och tydlig klass och har garanterat framtiden för sig. Jag lyfter på hatten och tackar Sten och hans personal för en härlig danssommar, vi ses igen om lite drygt tio månader.