I över en veckas tid hade jag avstått från att dansa då jag kände att min rygg inte skulle stå pall för några sådana äventyr. Inte för att dansen i sig behöver vara skadlig vid ryggskott, tvärtom, men ryggont dränerar en på energi så jag hade helt enkelt inte orken att åka iväg, dessutom innebär dans i regel en hel del bilsittande som i sig kan vara jobbigt för ryggen. När det nu vankades Blender på underbara Ånäsparken kunde jag dock inte hålla mig längre utan bestämde mig kvällen innan för att åka och inte låta något hindra mig. Anna P. gjorde mig sällskap från Östersund och vi avreste från stan vid 17:45, en nu väl beprövad avgångstid. I Bispgården väntade Örjan och Maria som skulle åka med oss, jag hade sagt att vi skulle mötas klockan 19 och bilen från Långsele infann sig som överenskommet medan vi anlände två minuter sent då vi på grund av vägarbete tvingats köra södra sidan av Indalsälven från Hammarstrand. Hur som helst så känns avgångstiden 19:00 från Bispgården som en bra hålltid för att i lagom lugnt tempo hinna fram i lagom god tid, den här kvällen betydde det ankomst vid 19:52.
Det blev en alldeles förträfflig kväll på Ånäsparken, ingen historisk afton med stora rubriker men en utsökt ordinär danskväll. Publiken var diger till numerären utan att för den skull vara för väl tilltagen, det var inte direkt lugnt på golvet men inte heller var det särskilt besvärande stökigt. Visst, tidvis saknade jag flytet på golvet då många betongsuggor tycktes ha invaderat detsamma, men detta var ändå marginella företeelser. Jag dansade kvällens samtliga danser utom en snabb under första halvlek då jag valde att dra mig undan för att sträcka på ryggen och iaktta dansgolvet. Min kropp tycktes må riktigt bra av att dansa och ryggen kändes helt ok hela kvällen, mycket bättre än föregående vecka i Hällesjö. Det som besvärade lite var dock en påtaglig stelhetskänsla i höftpartiet där jag upplevde stopplägen för höftrörelserna med viss hämmande smärta, något jag tyckte påverkade och begränsade mig lite i dansen.
Blender var som alltid kanon, jag börjar så småningom känna in de nya låtarna rent dansmässigt. Dessa låtar har ju snurrat runt i bilen i veckor nu så jag kan tycka mig kunna dem vid det här laget, men det är en annan sak att vänja sig vid dem på dansgolvet. Som alltid på Ånäsparken såg jag tyvärr inte mycket av bandet för jag höll mig mestadels ute på dansverandan. Den här kvällen gjorde jag dock säkert ett tiotal varv inne på dansgolvet, något som nog kan ses som en ovanligt hög frekvens för att vara LEJon.
I paus bjöd Anna på medtagna mackor, kakor och....JAAAA...Trocadero! Det smakade mycket gott och var verkligen välbehövligt.
Danskvällen avrundades med ett flertal extranummer som drevs fram av en mycket entusiastisk publik. Dessa kvällens sista danser blev lite av en höjdpunkt då det plötsligt fanns gott om dansutrymme och man verkligen kunde ta ut svängarna ordentligt, det gör sannerligen stor skillnad för dansenergin att ha lite svängrum att leka med.