Danssommaren 2009 börjar onekligen närma sig sitt slut och den här kvällen var det dags för sommarfinal på ljuvliga Ånäsparken i Kovland. Den här sommaren har jag blivit lite av en inventarie på Ånäsparken med inte mindre än sju besök, torsdagskvällar har helt enkelt kommit att bli synonymt med att åka till Kovland. Flera olika samåkningskonstellationer har tillämpats detta år, något som inneburit såväl nya dansbekantskaper som lägre resekostnader, dessutom idel trivsamma dansresor. Den här finalkvällen var inget undantag då jag fick erbjudande om att åka med i en för mig helt ny samåkningskonstellation. Timmy körde och med i bilen var Anna P., Sandra E. och Isabell B., de plockade upp mig i Optand vilket kändes som tidernas service. Vi åkte E14 och innan dansen förärade vi IKEA med en snabbvisit där jag gjorde Anna sällskap för att på sex minuter göra hela varuhuset och komma ut med ett täcke och två förpackningar ljuslyktor, rekordrappt handlat! Tyvärr innebar IKEA-besöket, den snabba shoppingtakten till trots, att vi kom cirka sex minuter sent till Ånäsparken, något vi dock enats om var helt ok för samtliga. Vi missade således en dans, men det var också den enda dans jag stod över den här makalösa danskvällen.
Inte helt otippat blev detta givetvis en helt underbar danskväll, final på ett av de bästa dansställena och det till ackompanjemang av årets finalorkester, Zlips. Danspubliken var i mångt och mycket bekant från tidigare torsdagskvällar, möjligen med en viss karaktärsförskjutning mot en publik som kändes mer "Älvstagårdslik". Publiksiffran som landade på 407 personer innebar att dansutrymmet var gott kvällen igenom, som alltid blir det temporärt småstökigt på sina håll men sammantaget var det ett riktigt bra dansklimat på golvet. Klimatet i luften inne på dansbanan var däremot som alltid hett och blött, varför jag höll mig ute på verandan i vanlig god ordning. Zlips var som alltid utsökta även om jag upplevde dem som aningen trötta, särskilt under första halvlek. Nu är det ju dock tyvärr så att min kontakt med banden alltid är sparsmakad på Ånäsparken då jag tillbringar huvuddelen av kvällen ute på dansverandan, och således kan min bedömning bli en aning orättvis. Men å andra sidan finns det ingen rättvisa här i världen, inte ens ur LEJons perspektiv. Under kvällen hörde jag några prata om att de önskat högtalare ute på dansverandan, ett önskemål som jag inte alls delar då jag faktiskt uppskattar den mer behärskade ljudnivån där ute. Däremot skulle jag gärna ha en herrarnas/damernas-skylt ute på verandan så att det går att hålla lite ordning i tillvaron, just den här kvällen var det flera gånger som jag stod och väntade på att bli uppbjuden innan jag insåg att det var herrarnas tur.
I paus köpte jag macka och Trocadero i fiket och drog mig sedan mot bilen i tron att mina samåkningsvänner redan skulle vara där. Så var dock inte fallet men i väntan på dem så hann jag socialisera lite med grannbilen från Ånge där jag blev bjuden på supersmarrig Snoddaskaka, snacka om förrätt. Efter att mina vänner kommit och gjort mig sällskap förtärdes sedan den inhandlade mackan, vilken visade sig vara riktigt god, och efter det bjöd Anna på pilska finnar finska pinnar, snacka om mastodontfika.
Många bra danser blev det denna afton och även om det är tråkigt när sommardanserna är slut så kändes detta ändå som ett mycket värdigt avslut medan sommaren ännu kan kallas sommar. Efter dansen åkte vi till Max där vi alla avnjöt Hamburgare på svenska. Hemresan tog sedan sina dryga två timmar och jag avundas inte för en sekund Timmy som körde. Själv sussade jag gott i baksätet, inklämd mellan två lika gott sovande damer.