Lördagens stora utmaning var att ladda om batterierna och finna motivation inför ännu en danskväll, något som kändes svårt efter fredagens euforiskt fulländade kväll. Att lördagen omöjligt skulle kunna matcha fredagen var det inget snack om, men min utgångspunkt var ändock att förutsättningarna trots allt fanns för en på många sätt trevlig danskväll. Jag och Örjan anlände strax före klockan 20 och då var det väldigt tomt på Folkets Hus. När Svänzons spelade upp till första dans bestod publiken nästintill uteslutande av herrar och jag valde för ovanlighetens skull att stå över kvällens första danser.
Det blev aldrig någon särskilt ansenlig publikmängd denna afton, jag har ingen officiell publiksiffra men den nådde knappast upp till 300 personer. Jag dansade nästintill hela kvällen, bortsett från en kortare fikapaus, men det var en ovanligt stor utmaning att hålla tempot uppe. Det positiva med sådana här danskvällar är att man får möjlighet att stifta bekantskap med nya dansbekanta, återfinna gamla förlorade dansvänner, samt äntligen komma till skott med att dansa med sådana som man länge sett på dans men av någon anledning aldrig tidigare dansat med. Så blev det just denna kväll och det gjorde att kvällen trots allt blev riktigt bra. Hela kvällen var det glest på golvet och främst sista timmen blev det rent ödsligt, vi som var kvar kämpade på duktigt men det blev allt färre att växla mellan ju längre tiden led.
Banden innebar en kul och annorlunda sättning. Expanders var som alltid kanonbra och kvällen till ära var det spelpremiär för den nye basisten Mårten. Mårten gjorde en mycket bra insats men givetvis påverkas bandet av denna omställning och Håkans sorti, således kan jag inte sätta något högre betyg än en fyra. Svänzons var även de riktigt bra, de har helt klart i stor grad hittat tillbaka till sina gamla friska tider, men än har de en bit kvar tills de kan aspirera på något maxbetyg. Brandon var kvällens stora joker, ett hobbyband från Skellefteå som jag tidigare bara har dansat till en gång och det var 1999. Det märks att Brandon är ett hobbyband, den musikaliska kvaliteten varierar väldigt mycket och kan inte direkt matcha band såsom Expanders och Svänzons. Spelglädjen är det dock inget fel på och Brandon har en kul repertoar, även om vissa låtar kändes väldigt fattiga när man kan jämföra med andra bands versioner. Brandon är helt ok att dansa till, varken mer eller mindre.
Vi höll ut kvällen igenom, förstås, sen blev vi kvar en stund och surrade med bland annat Jan-Åke i Expanders. Kvällen blev en stor kontrast mot föregående afton, precis som väntat!