På onsdagen hade jag företagit min resa ner till Västerås för att under några dagar kombinera besök hos min gode vän Maths-Ove med lite dansäventyr. Tanken var att dansa i Brottby (Yesterday) på fredagen och sedan i Gävle (Estraden) på lördagen, men denna resa kom att bjuda på fler dansanta begivenheter än så. Jag blev nämligen varse att Jannez på torsdagskvällen skulle spela på Folkets Hus i Säter och när jag insåg att färdvägen från Västerås till Säter faktiskt är ynka elva mil så blev beslutet enkelt, givetvis kunde jag inte hålla mig från ett besök. Detta innebar inte bara dans på en för mig helt ny dansort, det var dessutom min första danskväll någonsin i Dalarna.
Vi anlände till Säter Folkets Hus i god tid vid 18:40 och väl inlösta kunde vi under stunden fram till klockan 19 iaktta hur en strid ström av besökare anlände. Bekanta ansikten lyste dock med sin frånvaro, undantaget Janne N. som jag hann med att hälsa på innan dansen drog igång. Danslokalen visade sig vara rymlig och enkel, måhända inte så mysig men danspraktisk med ren rektangulär form utan hinder.
När Jannez spelade upp till första dans var jag snabb att bjuda upp och därefter rullade kvällen på i raskt tempo utan minsta avbrott, jag dansade således samtliga danser inklusive gammeldansen före paus likväl som extranummer. Då den märkliga seden, att regelmässigt dansa dubbla danser med alla, råder i dessa sydliga trakter så hinner man tyvärr inte dansa med särskilt många under en ordinär danskväll. Att lyckas bjuda igen tillhör således också ovanligheterna, något jag finner mycket tråkigt. Likaså är det verkligen fattigt och beklagligt när damernas/herrarnas saknas, det blir en huggsexa och man får aldrig sin egen tid att råda över. Hur som helst så fick jag ändock idel härliga danser och gjorde flera nya upptäckter, några riktigt minnesvärda.
Att dansa på ett ställe där alla är obekanta är en för mig mycket ovanlig upplevelse, senast detta skedde var 1998 då jag för första gången åkte och dansade i Kovland. Min förväntan inför denna kväll i Säter var att jag inte skulle känna igen någon alls, men faktiskt dök det upp en tjej som jag dansat några gånger med i trakterna kring Sundsvall/Härnösand. Dessutom fick jag syn på en annan tjej som tycktes bekant och vi var överens om att vi måste ha dansat någon gång tidigare, men vi kunde inte utröna varken var eller när detta skulle ha kunnat ske. Utöver dessa var dock alla jag dansade med helt oprövade kort, kul men också en utmaning att känna in varje dansparter och pröva sig fram till dansstilar och dansuttryck som bäst passar tillsammans med var och en.
I paus köpte vi fika i fiket, kön var lång men betades av i rask takt så vi hann ändock med att fika i lugn och ro. Priserna i fiket var om inte låga så iaf helt ok, ett trocaderominus måste dock utdelas då det verkar som att endast läsk från en stor amerikansk industri fanns att tillgå.
Jag var mycket dansnöjd men allt annat än dansmättad efter danskvällens slut då vi åter rullade mot Västerås. Dansoskulden för Dalarna var härmed förpassad till historien. Detta gav dock mersmak, som så ofta när jag utforskat nya dansdomäner.