Dansdagbok 2010-01-05: Östersund, Furuparken

Danskväll: 
2010:3
Dag: 
Trettondagsafton
Datum: 
tisdag 5 januari 2010
Tid: 
21:00-01:00

En av årets främsta danstraditioner, trettondagsaftonsdans på Furuparken, vankades den här kvällen. Sedan ett antal år är det Zlips som traditionsenligt står för musiken och så även denna afton. Jag anlände själv strax efter slaget 21 och missade således första halvan av första dansen, men sen dansade jag kontinuerligt i stort sett hela kvällen. Det var ovanligt mycket folk på plats redan till första dans, men detta till trots så tog det sedan ganska lång tid innan det blev ordentligt med folk i lokalen. Det var, som vanligt på Furuparken, en städad och dansant publik och man behövde inte oroa sig för några hårdare sammanstötningar eller incidenter. Det blev förvisso aldrig jättemycket folk eller trångt i någon reell mening, men motsvarande publiktäthet hade inneburit betydligt mycket mer stökighet på exempelvis Folkan där de alkoholhalta främst äldre klientelen är betydligt mer frekvent förekommande. På Furan är det alltid en angenäm publik, inte minst sådana här kvällar. Stämningen var på topp och alla tycktes ha väldigt trevligt!

För Zlips del så var ordningen nu återställd med Melissa tillbaka i frontposition efter höstens tjänstledighet för juryarbete i Dansbandskampen på SVT. Även om Zlips klarat sig bra också som pojkband så var det skönt att ha Melissa tillbaka, hon är ett kraftpaket utan motstycke. Zlips var som alltid utsökt bra, men det blir en utmaning för dem att nu finna ny entusiasm. Hösten har bjudit på prövningar som de klarat av med bravur och nu får de inte bara falla tillbaka i gamla hjulspår utan måste nog tillföra en hel del nytt för att hålla gnistan vid liv, jag ser fram emot att höra dem utvecklas vidare under 2010.

I paus köpte jag fika som inmundigades i sällskap med Mette, Sigrid, med flera. Det blev en trevlig fikastund, vissa var i högform och bjöd på sig själva, inga namn nämnda.

Jag hade en mycket trevlig kväll och fick mig idel trevliga danser till livs, saknade dock en person väldigt mycket. Ett särskilt tack till Sonia för en fantastisk nypremiär!