Dansdagbok 2010-01-30: Örnsköldsvik, Folkets Park

Lördagen blev som vanligt en mycket slö dag. Vi vaknade vid 11-tiden och tog oss därefter ganska snart upp för att äta frukost. Vi hade funderat på att förära Paradisbadet med ett besök men avskrev de planerna av ren och skär lathet och oförmåga till engagemang. Istället tillbringades några timmar i stugan samspråkandes om allt och inget. Vi analyserade banden från fredagen och kunde enas om att Blender kan liknas med en rak gurka, man vet alltid med säkerhet vad man får och detta är komfortabelt och välordnat, samtidigt som man inte kan förvänta sig några fantastiskt omvälvande eller extatiska skälvningar. Highlights kan i jämförelse mer liknas vid en aningen böjd gurka, lätt knottrig och busigt uppiggande, medan Casanovas är en underligt skruvad gurktyp som inte riktigt faller mig i smaken och som jag ärligt talat inte kan förstå mig på.

Efter en kortare promenad i vinterlandskapet gjorde vi oss alla redo för kvällen och begav oss in mot stan och Scandic Hotell där vi avtalat att vid klockan 17 avnjuta middag i sällskap med Marie-Therese, Eva, Ann-Sofie och Maria. Scandic bjöd på en såväl snyggt upplagd som smaklig buffé till rimligt pris, den enda smolken i bägaren var bemötandet från personalen när vi påtalade att de inte nämnt att vin inte ingick i paketpriset utan att det bara innefattade öl. Nåväl, det blev en riktigt trevlig middag, särskilt Marie-Therese var i underbart god form och att vid middagsbordet få flankeras av henne och Isabell var ett riktigt lyckokast för min del.

Mätta och belåtna rullade vi så till Parken och anlände i lagom god tid till första dans, i och med att vi köpt biljett redan på fredagen undslapp vi köande denna kväll. Jag och Isabell enades om att inleda kvällen med att dansa till alla tre banden, dvs att tillbringa de tre första halvtimmarna tillsammans. Detta innebar en fantastisk början på kvällen där vår gemensamma dans helt klart nådde nya höjder, dansutrymmet var gott och fokuset, närvaron och närheten var total och fulländad.

Under denna första del av kvällen drabbades jag av något som inte kan sägas vara annat än mycket smickrande samtidigt som jag inte kan förneka att det också är besvärande, lite av ett dansens i-landsproblem. Gång efter annan fick jag nämligen i förbifarten "förfrågningar" (via gester kombinerat med små verbala kontakter) om att dansa "nästa" dans, vilka jag ju alla fick lov att neka då jag och Isabell ju ämnade dansa vidare en längre stund. Visst, det händer att man gör dansbokningar men det är något som bör undvikas, bättre är att vänta med att bjuda upp tills man faktiskt ser att den man vill bjuda upp är ledig och tycks vara redo att dansa. Som sagt, det är givetvis kul att bli uppbjuden, men den känslan förtas av det negativa i att behöva neka.

Hur som helst, efter att jag och Isabell så förträffligt inlett kvällen så kom jag även att bli fortsatt väldigt lyckosam denna lördagskväll, idel favoriter korsade plötsligt min väg och framförallt skall noteras att huvuddelen av de som jag tidigare under kvällen hade nekat kom att ingå i denna skara. Lina, en av mina eviga favoriter, fick jag äntligen fatt i, eller om hon fick fatt i mig. Just då valde Jannez att bjuda upp till gammeldans, något som Lina påstod inte var hennes gebit. Med ett sådant snurrproffs var det dock inga problem och bortsett från Pariserpolkan (vilken inga tycktes dansa likadant och som ju är svår att lära ut i realtid) så gick gammeldansen helt förträffligt, likväl som efterföljande utsökta danser. Jag vill uttrycka min tacksamhet till alla som jag hade nöjet att få dansa med denna kväll och denna helg, men också beklaga att jag inte hann med att dansa med alla som jag hade hoppats få dansa med.

Folkmängden på lördagen kändes i stort sett som kvällen innan, lagom trångt och skapligt dansbart hela kvällen. På lilla dansgolvet upplevde jag dessutom att dansklimatet var temperaturmässigt bättre än på fredagen, varför jag uppehöll mig väldigt mycket där. Även musikaliskt så upplevde jag lördagen som snäppet bättre än kvällen innan. Jannez var verkligen på topp, Kjelle var i sitt esse och de sprudlade av energi som från första stund kom att prägla kvällen. Jannez ska även ha en extra fjäder i hatten för att de vågade sig på att spela gammeldans en sådan här kväll, det var ett lika oväntat som omvälvande och uppskattat inslag. Även Shake gav verkligen järnet, Christine var utsökt snygg i en häftig lila outfit och de levererade som alltid förträfflig dansmusik. Gamblers lyckades inte riktigt matcha de andra två banden och får nöja sig med godkänt betyg, men även de gjorde ändå bra ifrån sig och jag ser fram emot att dansa till dem fler gånger, gärna en vanlig danskväll där de spelar ensamma.

Den här kvällen tog vi endast en fikapaus och detta vid 22:45, vilket vi alla tycktes anse var en väl avvägd tidpunkt. Även denna kväll slog dock energidippen till och det strax efter midnatt, dvs inte långt efter att vår fikapaus var till ända. Jag hade förvisso fikat ganska rejält med flera mackor och ett antal bitar av Isabells goda kaka som sköljdes ner med rikliga mängder Portello, så måhända kan man säga att jag hade mig själv att skylla för att kroppen ville få lite lugn för att ta hand om detta frikostiga födointag. Jag och Isabell kom hur som helst att tillbringa närmare en timme i en soffa på nedre plan, trivsamt samspråkandes med några dansare från Östersund. Kraften återvände så sakteliga medan vi satt där och när vi väl återvände till dansgolvet så gjorde danslusten och danseuforin detsamma.

Lördagen blev en riktigt lyckad kväll och därmed kan hela danshelgen sammanfattas i klart positiva ordalag. Just lördagen kändes dock allra främst som min och Isabells kväll, inga ord kan bättre än så sammanfatta mitt minne av kvällen. När lördagskvällen slutligen nådde sitt slut vid 3-tiden så bjöd banden på lite mer extranummer än vad banden gjort kvällen innan, bra och berömvärt men det var ändock långt ifrån några rekordinsatser. Väl hemma i stugan vankades det denna natt varma mackor som snart fann sig väl tillrätta i magen och dansnöjda gjorde vi alla så våra kuddar sällskap. I september är det dags igen!