Bara tre veckor tidigare spelade Shake på Furuparken och denna fredag var de åter på plats i Östersund, den här gången på Folkets Hus. Visst, Shake kan man knappast få nog av men nog kunde man önska en lite bättre spridning av besöken, kan inte arrangörerna stava till samplanering? Jag och Isabell anlände med god marginal vid 20:50 och tillhörde de första att ta golvet i besittning till första dans. Någon trängsel kan man inte tala om på golvet, varken inledningsvis eller överhuvudtaget under kvällen.
Publiken var väldigt blandad och det kändes som att det fattades en ansenlig andel av den yngre danspubliken. Det blev dock skapligt med folk ändå och jag återfann en hel del guldkorn under kvällens gång. Eftersom jag vanligtvis dansar med väldigt många och ganska ofta blir uppbjuden även på herrarnas så är det som regel så att jag endast dansar en dans med de flesta som jag dansar med på en kväll och det kan lätt passera någon danskväll mellan varven som jag hinner med att dansa även med mina närmsta dansvänner. Den här kvällen utvecklades däremot till något av ett undantag på den fronten och bjöd på ett uns av gamla tiders goda tradition med uppbjudning och att bjuda tillbaka, ty de flesta som jag dansade med dansade jag faktiskt med två gånger under kvällens gång med uppbjudning/återbjudning från båda parter, mycket trevligt! Jag dansade för övrigt kvällens samtliga danser och hade riktigt skojigt. Shake var i god form på alla de sätt, sådär så att jag inte kan säga särskilt mycket om dem. De är kanonbra helt enkelt och jag gillar dem som band såväl som att jag uppskattar dem alla som individer.
I paus inmundigade jag och Isabell medtagna mackor, kakor, energidrycker och Trocadero i lagom behärskade mängder av varje sort så att vi blev komfortabelt mätta, nöjda och redo för andra halvlek. Efter danskvällens slut åkte vi mot Boberg där vi sedermera tillbringade helgen hos Pex och mamma Doris.