Som vanligt vid mitten av mars gästade Perikles så Furuparken. Det var långt ifrån en folkig kväll med bara cirka 250 inlösta, men dansmässigt torde det ha varit riktigt bra förutsättningar med bra dansfolk och gott om utrymme. Personligen var jag inte alls i form och det präglade helt min danskväll även om jag absolut hade många trevliga dansstunder. Perikles upplevde jag som ganska ojämna, de hade en del nytt i repertoaren men fortfarande finns för mycket gamla trista låtar kvar för att det ska kännas bra annat än de kvällar då bandet i sig är i absolut toppform, vilket de inte var den här kvällen.
Före dansen hämtade jag upp Sigrid och Marie-Therese inne i stan och när kvällen var slut blev det likaså en vända in till centrum för avlämning.