Blandad dans (2+1) till Jannez på Furuparken är vid det här laget en väletablerad tradition på Skärtorsdagskvällen, detta blev nu fjärde året i rad i modern tid. Jag hade jobbat nästintill heldag varefter jag varvat ned och laddat för dans tillsammans med MT som hälsade på och gjorde mig middags- och pratsällskap. Redan när jag kom hem från jobbet så hade jag känt av en svårdefinierad huvudvärk och när klockan närmade sig 21 och det var dags att bege sig mot Furan så var huvudvärken än mer påtaglig samtidigt som jag kände mig tung och trött i kroppen. Nåväl, jag tänkte att det väl bara var avslappningen inför helgen som satt in och att det säkert skulle lätta när jag väl började dansa.
Vi anlände till Furuparken så att vi missade halva första dansen, men därefter var det full fart framåt. Det strömmade till folk och ganska snart blev det god stämning på dansgolvet, ingen trängsel men alldeles lagom för att det skulle fungera bra att dansa gammeldans även då många är lite ovana med detta. Jag hade kul, dansade idel trevliga och på alla sätt utsökta danser, men ändå var det som att jag inte riktigt tände till 100% på alla cylindrar. Att en viss för mig jätteviktig person saknades gjorde förstås sitt till, men också att jag inte var i min vanliga form rent fysiskt. Den irriterande huvudvärken tilltog och jag kände mig orkeslös, jag valde att stå över danser utan någon annan ursäkt än att jag inte orkade.
I paus kombinerades köpt godbit med medtagen macka och halvvägs in i paus drabbades jag sedan av värsta frossan. Givetvis förnekade jag fortfarande att det skulle vara något fel på mig, jag tänkte att det är säkert kallt i lokalen och att jag därför frös nu när jag satt och slappade efter det ganska ansträngande gammeldansandet. Efter paus gick jag dock snabbt ner för räkning, jag dansade en del men det var utan entusiasm. Istället varierade jag dansandet med att surra med dansbekanta vid sidan av golvet, samt med att vissa danser bara stå eller sitta bredvid och iaktta, något som jag ju sällan brukar ägna mig åt och det var faktiskt rätt intressant det med.
När kvällen väl var slut så kände jag mig likaså och jag var väldigt nöjd med att få åka hem. Innan vi åkte till dansen så hade jag packat och lastat skoter på släp så att bilen stod redo för avfärd mot Boberg där jag skulle fira Påsk. Det blev en riktigt jobbig nattkörning hem till Boberg, jag var trött och det var enormt blankt och halt efter vägen. För att undvika saltkladdet mellan Östersund och Selsviken så valde jag dessutom att ta vägen över Ede (Hammerdal). Strax nedanför Gravasund fick jag lov att stanna och sova en halvtimme för jag var helt enkelt för trött. Efter detta stopp var jag pigg nog för att tryggt ta mig sista biten hem till Boberg där kudden vid fyratiden äntligen fick sällskap. Vad jag hade fått i kroppen vet jag inte, men jag var utslagen i ytterliggare ett par dagar med huvudvärk och trötthet i såväl kropp som knopp.