Dansdagbok 2010-05-01: Nälden, Näskotthallen

Så befann vi oss då mitt i vårens dansglapp, dvs i den korta period av lågsäsong i dansutbudet som skiljer vinterdanserna från sommardanserna. Enligt traditionen är det också alltid här som vi återfinner Näldens Dansgala. För mig blev detta mitt fjärde besök på Näldengalan, tillika fjärde året i rad som jag bevistade denna tillställning. Om man läser mina tidigare dagböcker framgår det att jag haft både positiva och negativa upplevelser i Nälden, men på det stora hela tycker jag att just denna ishallsgala brukar stå sig mycket väl i jämförelse med andra liknande tillställningar. Med förköp så stannade entrépriset även detta år på 200 kronor (190+10), medan priset i luckan också det var oförändrat 250 kronor.

Jag ankom medelst egen bil strax efter klockan 19 och äntrade isladans dansgolv vid 19:15, Isabell åkte den här kvällen med Sandra och anlände först långt senare. För ovanlighetens skull var det i stort sett inte alls geggigt ute på parkeringen, dock blåste det isande vindar som även letade sig in genom ishallens portar och skapade en hel del hutter inne på dansgolvet. Zlips var vid tidpunkten för min entré redan i full gång och det var faktiskt även ett antal danspar som gled runt på golvet. Lite överraskande skedde det första orkesterbyter redan vid 19:20, Zlips och Jannez bytte till och med av varann mitt i en dans vilket förvirrade mig en smula då det var min första dans. Banden hade tydligen valt att dela första timmen på tre, därefter följde halvtimmespass.

När Jannez så vid 19:40 lämnade över till Drifters så var tragiken nästan omedelbart ett faktum, jag dansade deras första dans men sedan dog mina fötter av vämjelsefrossa och jag stod över några minuters dans fram tills det åter var Zlips tur att spela upp. Mina omdömen om banden kan sammanfattas rätt kortfattat; Zlips och Jannez var båda i klassisk god form och förtjänar inget mindre än toppbetyg. I Zlips var Matts tillbaka bakom klaviaturerna och ordningen var således återställt. Drifters var däremot verkligen tragiskt tråkiga, möjligen inte lika illa som Wizex föreående år men det är inget band som jag skulle vilja dansa till en hel kväll. Förutom dessa tre band bjöds det även vid två tillfällen på gästspel av Dansbandskampskända tonårsbandet Per-Gunnarz från Östersund. De bjöd på livliga och småkul inslag, men jag vet inte, profileringen lockar inte direkt mig.

Som alltid i Nälden blev det till slut riktigt folkigt. Dansgolvet är dock onekligen enormt stort så någon större trängsel uppstår egentligen inte, en del alkoholhalta eller på annat sätt påtagligt okontrollerade ekipage innebär dock alltid vissa grundstötningar men det går ganska väl att leva med. Publikmängden toppades som vanligt någon gång kring midnatt, sedan ökade på nytt de öppna luckorna på dansgolvet. Golvets storlek gör dock att det kan vara nästintill omöjligt att hitta enskilda individer, annat än om man står över danser i syfte att spana.

Jag dansade rätt mycket, inte hela tiden men nästintill. Strax efter klockan 23 tog jag fikapaus tillsammans med Isabell och Sandra, givetvis passade vi på när Drifters gjorde sin tredje spelinsats. Eftersom turordningen innebar att Drifters skulle komma att avsluta kvällen så spekulerade jag tidigt kring möjligheten att faktiskt avvika innan kvällen var riktigt till ända. Dock skärpte de faktiskt till sig i sista akten och således valde jag ändock att stanna kvar till det absoluta slutet. De inledde rent av sitt sista pass med en duett mellan Erika och en gästsjungande Kjelle, kul och snyggt.

Näldens dansgala känns som en vid det här laget mogen tillställning, allt har funnit sin form och alla vet vad de ska göra. Detta är bra på många sätt för det mesta fungerar fin-fint, men samtidigt finns ju risken att man slutar bli bättre och därmed snart slutar vara bra. Toaletterna var som vanligt en patetisk historia, det är märkligt om det inte ska finnas bättre alternativ när det gäller mobila toaletter som skulle kunna kännas lika bra som stationära lösningar. Jämfört med Dunderhallen i Strömsund så har ju Näskotthallen ingångarna praktiskt placerade mitt på långsidorna, varför ölpubliken förpassas åt det ena hållet och den dansanta publiken åt det andra. Jämfört med i Strömsund så blir springet över dansgolvet således betydligt mycket mindre även om det givetvis förekommer även här. En annan positiv sak är de stora tygstycken som hängts upp i taket och som framgångsrikt dämpar ekoeffekter, detta är sannolikt starkt bidragande till den totalt sett komfortabla ljudmiljön.

Så återstår givetvis frågan: Blir det Näldengala för mig även nästa år? Tja, jag skulle tro det! Jag hade en kul kväll detta år och kommer säkert inte att kunna hålla mig borta nästa år heller, såvida inget annat lockar mer förstås!