Så var det då äntligen dags för mig att få premiärdansa på "nya Fröjdholmen" och jag hade annonserat att jag ämnade granska arrangemang och anläggning under lupp, det vill säga genomföra stora Holmen-kollen (norgeskämt). Dagen till ära hade det utlovats ymniga mängder regn men denna ömkliga profetia besannades aldrig utan himlen höll tätt såväl under dagen som under kvällen. Jag körde till Fröjdholmen via Östersund där jag plockade upp Andreas N. Avsikten var att lämna Östersund vid 20:15 och det hade nog varit en lämplig avresetid. Nu blev vi lite sena med avfärden och således fick SEM600 förnöjt smaka på en hel del gas efter vägen för att i vanlig ordning kunna anlända på LEJon-tid 20:55. Vi tillhörde de första att passera grindarna och entrépersonalen tycktes ännu inte helt varma i kläderna, däremot bjöds ÖBRK-rabatt på inte mindre än 50 kronor resulterande i ett entrépris på 100 kronor och det tackar man ju inte nej till.
Som sig bör var jag givetvis först ut på dansgolvet och därefter dansade jag kvällens samtliga danser undantaget två. Inledningsvis var det nyrenoverade golvet väldigt trögt men Marcus var inte sen att valla. Den valla han använde sig av var Glatti, ett preparat som tycks förordas men som jag vid flera tillfällen haft dåliga erfarenheter av då det klibbar fast under skorna (mockasulor). Resultatet av vallningen blev hur som helst lyckad, om än att det tog sin lilla tid. Golvet blev aningen väl så halt under en period men innan kvällen var slut hade det jämnat ut sig och blivit riktigt bra. Jag skulle givetvis önska att det var ännu glattare, men jag vet också att skilja på mina egna preferenser i förhållande till vad som kan anses vara "lagom halt". Glatti kan nog fungera men jag tror att det måste påföras i mycket små mängder åt gången och måhända skulle en lämplig inblandning av andra preparat skapa en bättre valla, jag är dock än så länge långt ifrån övertygad om Glattis förträfflighet och ämnar forska vidare i detta ämne.
Mycket har hänt på Fröjdholmen sedan förra året och inte minst så har dansbanan verkligen genomgått en förvandling, en förvandling som dessutom fortfarande pågår. Avlägsnandet av de mörka, gröna tapeterna på väggarna som nu istället målats vita har gjort en enorm skillnad för att skapa en ljusare atmosfär inne på golvet. Likaså har de vilda strålkastarramperna tyglats och fungerar nu helt ok som belysning, även om de ju knappast kan anses vara särskilt charmiga. Den malplacerade baren är också ett minne blott och dansbanans bortre del har lyfts för att reducera golvets lutning, det lutar ännu litegrann men det är ändock relativt försumbart och lär dessutom vara på väg att åtgärdas inom kort. Utanför dansbanan fanns vatten att tillgå, lite opraktiskt att behöva släpa dunkar men funktionen var det absolut inget fel på. Överlag så känns dansbanan riktigt bra, atmosfären är trivsam, banans form är praktiskt och via de två ingångarna tar man sig lätt in och ut. Scenen är måhända inte helt praktisk för banden, men det är ju inget som direkt påverkar dansmiljön. Den enda egentliga problematik som kändes påtaglig var den obefintliga ventilationen. Det blev snabbt varmt och fast vi öppnade samtliga öppningsbara fönster så kändes det som om luften stod stilla. En varmare kväll med några hundra ytterligare inlösta skulle innebära att det blev riktigt jobbigt därinne. Möjligen skulle det hjälpa rätt bra om alla fönster kunde öppnas, det vore absolut en bra början i alla fall.
Den här kvällen bjöd på en riktig toppenpublik, bra folk och alldeles lagom mycket. Många kom dock förvånansvärt sent och det kändes som om tillströmingen var ganska linjär från kvällens början och fram till klockan 23. Shake var givetvis som alltid helt fantastiska, superlativen har sinat när det gäller detta eminenta band. De hade förändrat en hel del i repertoaren och det allra mesta föll mig i smaken helt och fullt.
I paus köpte jag fika i fiket och även där hade det inträffat stora saker sedan förra året. Fiket är helt förvandlat och känns nybyggt såväl som nyinrett, det är ljust och fräscht och välkomnande. Även fikautbudet och fikapriserna var tilltalande. Jag köpte Trocadero för tio spänn, ost-/skinkmacka för tjugo, samt kladdkaka för femton, mycket väl avvägda priser som uppmuntrar till konsumtion. Fikapausen passerade snabbt i gott samspråk med trevligt sällskap.
Sammanfattningsvis måste sägas att Fröjdholmen verkligen är på väg att förvandlas till att leva upp till den slogan man använt i årets marknadsföring, "Nöjesparken i Jämtland". Efter många år av förfall reser sig denna vackra festplats likt Fågel Fenix upp ur askan, och det gäller om man ser till anläggningen som sådan likväl som arrangemangsmässigt. Med Marcus som drivande lokomotiv spår jag att "Holmen" åter kommer att bli den nöjesmetropol den en gång var och jag ser fram emot årets och kommande års kvällar, det här kan bli precis hur bra som helst! Fröjdholmen är tillbaka!!