Säsongspremiär på Furuviken, detta år till eminenta Zlips orkester, en självklar hållpunkt på dansåret. Jag hade planerat att göra en liten dansturné i dagarna tre och packade därför motorcykeln och gav mig av i god tid från Optand. När jag lämnade Östersund såg allt bra ut, dagens regn hade dragit bort och solens strålar pressade sig tidvis fram mellan molnen. Efter vägen mörknade det dock alltmer och strax efter att jag passerat Höglunda så landade de första dropparna på visiret. Jag var klok nog och stannade då för att ta på mig regnkappan, ty strax regnade det om inte ymnigt så åtminstone påtagligt. Väl framme i Hällesjö hade benen fått utstå en hel del väta, men i övrigt var jag nästintill torr.
Efter omklädning var jag redo att som alltid ta dansgolvet i besittning till första dans och därefter dansade jag kvällens samtliga danser. Jag gjorde ett försök att smita undan för att avstå dans till "Morfars Munspel", men Isabell lockade med mig in på golvet igen. Det blev en riktigt bra premiärkväll, regnet till trots. Publiksiffran landade kring 250 personer vilket innebär en alldeles tillräcklig trängsel inne på dansgolvet. Visst, i ärlighetens namn så var det rätt stökigt, men sådant får man ha överseende med på Furuviken. Vad jag tyckte var värre var det tröga golvet mot entrén vilket var en följd av stor mängd väta. Att investera i en matta vid ingången som kan suga upp väta likväl som grus skulle jag föreslå som en god idé, för att skydda golvet såväl som för att undvika tröghet.
Zlips var riktigt bra, inte lika fulländat taggade som på Högslogen men nästintill. Repertoaren känns åter väl avvägd och snudd på oklanderlig, det är väl egentligen bara detta gamla munspel som jag aldrig kommer att förlika mig med, snälla låt oss slippa detta makabra musikaliska alster.
I paus blev det kombinerat köpt och medtaget fika, macka inhandlades i fiket (klena stutar för 30 spänn) och Trocadero hade jag med mig.
Efter dansen iklädde jag mig åter MC-mundering och rullade vidare mot Sundsvall där jag skulle få inkvartering hos Emelie i dagarna två. Det regnade bitvis efter vägen och var även dimmigt på sina håll vilket förstås gjorde färden lite jobbig, temperaturen var dock angenäm så resan gick ändå bra.