När vi dagen innan förberedde oss inför dansen i Hällesjö och jag då kände ett litet motstånd så var min tanke att faktiskt stå över denna torsdagsdans i Kovland. Under onsdagskvällens samåkning blev jag dock peppad av Sandra och jag i min tur peppade övriga i sällskapet till ett gemensamt torsdagsäventyr. Sagt och gjort, tillsammans med Marcus och Vanja styrdes kosan än en gång mot Kovland, vi åkte från Lillänge vid 17:45 och det var Marcus som körde. Sandra hoppade tyvärr av i sista stund, men jag är oerhört tacksam för hennes peppning dagen innan ty utan den hade det knappast blivit någon dansresa denna kväll. Vi anlände i bekvämt väl tilltagen tid, sådan marginal som man gärna vill ha när man åker så långt.
Det var en skön men mycket fuktig kväll så trots att publikmängden var mindre än vanligt, cirka 250, så blev det ändå enormt varmt och mycket fuktigt inne på dansbanan. Jag dansade givetvis mestadels ute på verandan men jag gjorde ändock ovanligt många visiter inne. Precis som kvällen innan så kände jag mig sliten och saknade lite av den normala stabiliteten. Halvvägs in i första halvlek föranledde detta att jag faktiskt avstod två danser, men med vatten och lite vila i Annas trevliga sällskap så återfick jag energin och danslusten. Denna kvällens första halva var egentligen superb med för min del idel bra danser, men jag saknade lite av den där riktiga gnistan.
I paus blev det fika tillsammans med Anna L. i hennes gröna fara, innefattande en trevlig pratstund som vi väntat alltför länge med. Efter denna omladdning av batterierna var känslan fortfarande lite tudelad men väl inne på dansgolvet fanns bara ett läge på gasen, plattan i botten. Andra halvlek blev nämligen en formidabel fullträff! Så mycket bra dansfolk och samtidigt gott om plats, vad mer kan man rimligen önska sig?
Highlights var riktigt bra, jag gillar verkligen dessa killar som har en helt egen repertoar och spelar 100% live, det är uppfriskande och de uppfyller lätt samtliga kriterier för fullpoäng på LEJons betygskala.
Dansmässigt så fick jag motta några riktigt värmande uppskattande ord denna afton, likväl som en intressant kommentar från de annorlunda vinklingarnas mästarinna, Moa. Hon sa nämligen att jag är lite som Barbapappa på dansgolvet, en kommentar som lätt kan tolkas på många olika sätt. Hon förklarade sig med att jag tydligen likt Barbapappa tycks kunna anpassa min och mitt danssällskaps form för att oftast utan sammanstötningar smita fram på det mest proppfyllda dansgolv. Själv upplever jag kanske inte direkt att jag alltid lyckas så väl med att undvika krockar, men jag tackar för de positiva orden.
Mot kvällens slut stegrades fulländningen i danserna och avrundningen blev magnifik. Under Highlights sista urladdningsmedley kom insikten till mig om varför jag ofta är rätt trött i kroppen efter en danskväll, jag lättade lite på dansfokuseringen och observerade mig själv för ett kort ögonblick. Vissa danser innebär verkligen att energin flödar och svettkaskaderna representerar både en fysisk och en mental överhettning. Fantastiskt, men det känns i kroppen efteråt!
Efter dansens slut tog vi oss tid att prata med dansbekanta och med Highlights innan hemfärden påbörjades. Marcus körde mot Östersund och jag njöt av att bara få åka.