Dansdagbok 2010-08-07: Aspåsnäset, Logen

Den här danskvällen hade jag länge emotsett samtidigt som jag var väldigt frågande till hur den skulle komma att te sig. På grund av för mig inte helt utredda omständigheter hade det nämligen fallit sig så att det blivit krock med Sandviken där det denna lördag vankades Highlights samtidigt som Aspåsnäset bjöd sensommarpremiär i traditionsenlig ordning, detta år nonstop med Fålings och Mickeys. Jag kan nog erkänna mig skyldig till att ha lobbat ganska mycket för Näset, men för den skull var det ju ändock inte lätt att förutspå vart publiken skulle välja att åka. Jag var på plats i god tid och åkte således själv den här kvällen, på hemvägen liftade Jocke med mig till stan.

Inledningsvis var det väldigt glest i leden men allteftersom så droppade det in nya dansmänniskor och efter en stund infann sig den lugnande känslan av att kvällen skulle bli riktigt lyckad trots de tråkiga förutsättningarna. En del som anlände sent hade tydligen först passerat Sandviken och därifrån valt att åka vidare till Näset, trist för Sandviken men positivt för oss på Näset. Jag hoppas att det ändock blev en bra kväll även på Sandviken, att publiken räckte till för två lyckade arrangemang.

För musiken denna afton stod två vid det här laget välbekanta jämtlandsband, Fålings och Mickeys. Medan Fålings tillhör de senaste tillskotten på dansbandshimlen så är ju Mickeys ett nu ganska erfaret band, om än att de ändrat skepnad en hel del genom åren. Båda banden får tre kapsyler i betyg, godkänt och därmed inget överväldigande, men det skall understrykas att de tillsammans bjöd på en riktigt bra kväll och i båda fallen handlar det om starka treor om än att de är starka på olika sätt.

Fålings har klättrat duktigt under det senaste året och har idag en komplett repertoar om än att den ju i princip är deras första kompletta repertoar för en hel danskväll. Att få till en repertoar som är "egen" såväl som publikfriande är en av de stora utmaningarna som bandet nu står inför. Den andra stora utmaningen är att utveckla sången med mer stämmor och större övertygelse och bredd i soloinsatserna. Jämfört med för ett år sedan har de kommit långt och de är idag fullt njutbara, men skall man kunna ta sig in i de större sammanhangen så krävs det lite mer för att matcha konkurrensen. Jag är dock övertygad om att de kommer att ta sig dit, om de själva vill och vågar satsa.

Mickeys är musikaliskt och sångmässigt väl inoljade, men även de faller på repertoaren och dessutom har de en del dumheter för sig som gör att jag måste skriva ner betyget. Repertoaren är för det första rätt gammal, lite nytt har det tillkommit men det känns som att det mesta är välbekant sedan länge. Vidare så spelar de fortfarande på tok för mycket snabba låtar, det känns som att tempot antingen är högt eller så är det tokhögt, lugnare låtar lyser med sin frånvaro och även normalt lugna låtar framförs i bugganpassad tappning. De har likaså svårt att avsluta låtarna på ett tydligt sätt och som alla vana läsare av min dansdagbok redan vet så anser jag snygga slut vara en mycket viktig detalj. Onödiga punkter som ytterligare drar ner betyget är den återkommande höga ljudnivån, en jävla dumhet om jag skall tala ren och fin svenska, allt blabbigt mellansnack (kompenserar de måhända för att låtarna blir så korta med det höga tempot), samt att de envisas med att på självsvåldigt initiativ låta uppbjudningsanarki råda den sista halvtimmen. Fan Mickeys, ni har förutsättningarna för att vara ett riktigt bra band så jag blir faktiskt besviken när ni inte förvaltar era egna talanger bättre.

Strax efter klockan 23 tog jag paus tillsammans med Sandra, Isabell, Marie-Therese och Timmy. En Oststut inhandlades i fiket och sedan slog jag mig ned hos övriga på en stor filt i gräset där vi smaskade i oss mackor, Trocadero, kladdkaka som jag bakat, smarriga kakor som Sandra bakat, med mera. På den stora filten fick vi sällskap av fler vänner och det blev en riktigt mysig och trevlig fikastund.

Totalt sett så blev detta en riktigt bra danskväll med en blandad publik på cirka 230 personer. Sista timmen stod jag över några danser för att bistå Fålings med lite fotande, jag var ändå rätt sliten i kroppen så det var bara skönt att vila litegrann. Jag fick hur som helst njuta av många härliga danser av olika karaktär och finaldanserna blev förnämliga, således kände jag mig riktigt nöjd när kvällen var över.