Från Optand är det cirka 26 mil enkel resa till Högs Loge utanför Hudiksvall, en nätt liten danstripp som inte företas alltför ofta. Inför den stundande säsongsfinalen med Blender rådde dock ingen tvekan utan denna afton var Hög det självklara målet. Tillsammans med Maria J., Sigrid och Marie-Therese lämnade jag Optand vid 15:50, lite senare än planerat men ändå i tillräckligt god tid för att inte behöva ha alltför tung blyfot längs vägen. Isabell skulle också ha följt med men tvingades avstå då hennes uppbokade barnvakt blivit sjuk. Efter en trivsam bilfärd med glasstopp i Stöde anlände vi till Hög vid 18:40 och kunde i lugn och ro byta om från ledig resdress till fräck dansmundering. Det var en varm och galet fuktig kväll så vi förstod alla vad som väntade, en dallrande het och drypande blöt tillställning.
Precis som annonserats via Facebook, Dansmaffian och allehanda andra skvallerkanaler så var det många långväga gäster som styrt kosan till Hög denna kväll. Idel bekanta ansikten befolkade dansgolvet och det fanns så mycket gott dansmaterial att jag nästan kände mig mätt innan kvällen ens börjat. Hur ska man prioritera en sådan kväll, hur ska man "sikta"? När så många goda rätter finns att smaka är det lätt att äta sig illamående. De delikata danserna radades upp som på ett pärlband och det enda som tycktes sätta några gränser var min egen kropp, likt tidigare danskvällar denna vecka märkte jag av min slitenhet i att jag inte pallade med att köra full gas under hela kvällen från start till mål. Jag var inte 100% mitt rätta jag, stabiliteten och närvaron var inte 100%-ig, ja jag var helt enkelt inte 100% LEJon. En dans stod jag över under kvällen och det var välgörande, det hade sannolikt blivit fler sådana raster om jag inte så snabbt blivit fångad hela tiden, och hämtad även när jag ställde mig utomhus. Det är verkligen kluvet när kroppen säger ifrån, jag vill ju inget hellre än att dansa men när orken inte räcker till naggas upplevelsen rätt hårt i kanten.
Blender var som alltid gudomligt utsökta, framförande och repertoar är så fulländade att det saknas ord för att beskriva. Hela kvällen var en bejublad föreställning och de avslutade kvällen med fyrdubbla extranummer, fullt ös som alltid på Hög.
Kvällens stora dumhet var tilltaget att plötsligt släcka Damernas-/Herrarnas-skyltarna, förmodligen var det någon muppig sörlänning som begärt det. Platsen för kvällens dans var Högs Loge i Hudiksvall, vi befann oss således i förnuftiga norra Sverige där Damernas och Herrarnas tillämpas. Som Örjan påpekade så får väl vi nu börja kräva att detta skall tillämpas också när vi åker söderut, eller? Jag gissar att det var någon blåst brud av typen "jag tar för mig av allt utan hänsyn till andra" som krävde skyltarnas släckning, det brukar vara de som förordar uppbjudningsanarki (eller möjligen herrar som tycker det är bekvämt att aldrig behöva bjuda upp).
I paus gjorde jag och Marie-Therese fikasällskap på filten bakom bilen, övriga sprang iväg åt andra håll så vi fick ha vårt medtagna fika för oss själva.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag hade en riktigt kul kväll med idel bra danser ända in till sista tonen. Det är skoj att Hög åter blivit en sådan populär arena, men det oroar mig litegrann att publikbasen nästintill uteslutande tycks vara långväga gäster av det riktigt dansnördiga slaget. Den lokala "normala" publiken har liksom upphört att existera, måhända har de skrämts iväg av "dansöverklassen". Visst, jag är absolut en dansnörd och jag suktar också efter utsökta dansupplevelser, men jag tror danskulturen behöver en större publikbredd för att överleva och jag tycker faktiskt det är skoj och uppfriskande med en blandning av dans-ess och nybörjare såväl som med hela skalan däremellan.
Inför hemresan bytte Maria bil och åkte hem med Jonas E. som kört själv. Marie-Therese sussade sött och överlät det nattliga sällskapande till mig och Sigrid. Inledningsvis var det jag som körde men de sista åtta milen lämnade jag över ratten till Sigrid som uppenbarligen var piggare än vad jag var.