Dansdagbok 2010-08-18: Hällesjö, Furuviken

När jag under våren blev varse upplägget för Furuvikens sommarprogram var det en hållpunkt som jag hade mycket svårt att förlika mig med och det var den inplanerade finalen med The Playtones. Personligen ser jag nämligen deras seger i Dansbandskampen som ett stort patetiskt skämt och ett bevis för den tävlingens meningslöshet. Allteftersom denna danskväll nu närmat sig mer och mer har förvisso inte min skepsis minskat, men insikten om att detta ju faktiskt skulle bli sommarens sista Hällesjökväll gjorde det ändock omöjligt att avstå kvällen. Jag åkte från stan i god tid och med i bilen var Jessica W. som den här gången ville gardera sig mot att köra vilse.

Det blev aldrig någon egentlig trängsel på dansgolvet denna afton, nej jämfört med tidigare kvällar så var det ganska glest i leden även om det tycktes vara väldigt mycket bilar och en hel del folk som hängde runtomkring. Publiken var givetvis lite äldre i sin sammansättning än vanligt, men ändå väldigt blandad och med ganska många yngre. Jag fick en riktigt trevlig danskväll med några väldigt bra danser, men likväl kändes kvällen som ett stort antiklimax och allt annat än en minnesvärd avslutning på danssommaren. Just den här kvällen lär vi dock minnas, men inte för dess dansmässiga förträfflighet.

Jag ska vara ärlig, som vanligt, och konstatera att The Playtones absolut inte faller mig i smaken. Visst, som pubunderhållningsband så vore de riktigt bra och kul, men som dansband lämnar de det mesta att önska. De gör sin grej riktigt bra, men den grejen är inte dansmusik och på dansgolvsscenen är de verkligen helt malplacerade. Mitt betyg grundar sig således i detta, en bedömning av hur de står sig som dansband. I den rollen hör de verkligen inte alls hemma och jag upplever det som otänkbart att de någonsin skulle kunna falla in i den rollen. Deras låtar klingar alla i stort sett identiskt, det är ett enformigt studsigt sound som absolut inte får mina fötter att börja röra på sig. Paradoxalt nog så tycktes de aldrig lyckas kombinera ihop två låtar med liknande sound till samma dans, samtidigt som alla låtar upplevdes som klingandes på ett och samma sätt.

I paus bjöd Jessica på fika i fiket, macka och Trocadero slank ner. Jag kände ingen stress att återvända till dansgolvet inför andra akten, men samtidigt gjorde kylan att man behövde komma igång och dansa igen. Sommarens sista danskväll i Hällesjö var så till ända, onsdagen efter midsommar 2011 är vi åter tillbaka på Furuviken!